Kategoriarkiv: youtube

Sista turen med gänget

Det är mycket det sista av allt just nu. Som igår, då den sista bilturen med Bushwise ägde rum i Makalali. En ganska hyfsad runda, om jag får säga det själv.

Sötast var dock geckoödlan, the thick-toed gecko, som kröp fram under en sten för att värma sig i morgonsolen.

IMG_3371_2

TwitterShare

Morgonmöte

Det finns stunder då man kan förvänta sig ett djurmöte. Och så finns det stunder som bara ska passera. Mellanpassager. Som när man går ut för att kissa på morgonen. Mitt på gräsmattan med halvslutna ögon, med tankarna på frukostflingorna.

Och det är då som en huggorm kan bestämma sig för att bete sig som en huggorm inte brukar bete sig. Alltså att i fullt dagsljus lämna det skyddande buskaget och ringla rakt mot den där stora klampande varelsen.

Resultatet: ett litet näpet skrik från min sida när jag är på väg att trampa på kräldjuret. Och en mycket rädd orm som sent omsider inser att det alltid, alltid är bättre att leva i skymundan.

TwitterShare

Romance och lite fågelskådning

Kackig film från kursen om Sveriges djur och växter som jag och J går på. Vid det här tillfället är vi på en fågelexkursion.

Kackig film, som sagt, men med roliga detaljer.

Som det här att några gräsänder följer med oss på promenaden. Och att kursledaren försöker ignorera dem medan han pekar på smådoppingar, rörhönor och andra blåblodiga fåglar vid Lappkärret.

Men änderna bryr sig inte. De vet vilka som är de egentliga stjärnorna på turen.

Notera också det förmodade kärleksparet på picknick i solnedgången. Som hamnar precis framför alla kikare.

TwitterShare

Amplexus

Okej, det finns 13 arter av amfibier i Sverige. Åtminstone tre av dessa finns regelbundet i vår damm. I VÅR lilla damm.

Alltså, det här att djur väljer att söka upp ens skapade närhet. Den känslan. I Like.

De tre arterna är: padda, mindre vattensalamander och vanlig groda. Den sistnämnda hörs på detta klipp (okej, man måste kanske ha hörlurar för att höra något överhuvudtaget).

De låter för att det är parningstider. Hanarna kväker och hoppar på honorna med en ryggkram, kallad amplexus (ett ord som vi ropade högt och ofta den dagen vi lärt oss ordet på Haga).

Den vanliga grodan leker i två veckor varje vår. När de är klara kan de tillsammans ha presterat en romklump på upp till en kvadratmeter.

Rätt ofta har jag fått höra: ”Men ska ni inte plantera in lite fisk i dammen, som guldfiskar?”.

Svaret, det tydliga svaret, är nej. Fiskarna äter upp grodrommen. Grodor finns inte i fiskdammar och på Haga har grodorna förtur.

TwitterShare

Djurrapport från mobilen – Berlin del 6

Kanske är det akustiken, kanske känner de sig lite extra skyddade. Vill man se sothönor i Berlin, och det vill man ju, kan man bege sig till Elsenbrücke. Här samlas de och utstöter sina Tjipp. Det kan också vara det perfekta stoppet om man är på väg till den övergivna nöjesparken Spreepark, vars skuldtyngda ägare drog till Peru 2002. En ägare som senare dömdes till ett flerårigt fängelsestraff för att ha försökt smuggla kokain.

Idag härskar här den snabelstympade mammuten och plastdinosaurierna bland de rostiga åkattraktionerna. I parkens lövträd sjunger vårystra nötväckor. Naturen tar platsen tillbaka.

TwitterShare

Djurrapport från mobilen – Berlin del 5

Om rörhönan står det att den är ”Svår att få syn på då den oftast är inne i vegetationen längs sjökanterna.”

Eller så kan den strosa slött i vårsolen vid Spree. På stenkajen, ett brännbollslag (ett mindre lyckat sådant) från en del av Berlinmuren som står kvar.

Här flockas turister för att fota muren som idag har blivit en konstutställning, och mellan dem kryssar Berlinbor på väg till eller från jobbet. Vardagen rullar på, och under tiden promenerar rörhönan lugnt vidare i sitt osedda stadsliv. Den behöver inga vassruggar, den kan gömma sig ändå, fullt synlig.

Allt den behöver är en mur som drar allas blickar till sig.

TwitterShare

Djurrapport från mobilen – Berlin del 4

Det kan vara så enkelt ibland. Ett isflak kommer flytande med strömmen och det är bara att hoppa på. Nu har några dagar gått och isen är borta. Istället hänger snödropparna över kanalens kant.

TwitterShare

Djurrapport från mobilen – Berlin del 1

Japp, i Berlin kan legokossor dyka upp, men det finns andra djur. Massor av djur faktiskt.

Ta bara det här att det finns två djurparker, till exempel.

En förmiddag i en storstad spenderas med fördel på ett zoo. Det tyckte i alla fall rödräven jag mötte på Berlin zoo. Intill salbeloryxerna, på väg mot strutsarna, via den lilla gångbron som går över en liten sidokanal till Spree.

Der Fuchs som den heter på tyska. Street smart som man också kan säga om djuret.

Bara i Berlin kan det finnas cirka 3 000 rävar. Vad gör de på dagarna, om de inte retar de instängda djuren på djurparken? De sover. I snår, risiga vägrenar, på bakgator. Berlin svämmar över av krypin. På nätterna tar de över gatorna. Flera kvällar har jag mött ett antal rastlösa (låter bättre än att säga att det skulle vara en räv som har samma kvällsvanor som jag) rävar på Skalitzer Straße.

Berlin zoo förresten.

Precis som resten av Berlin dryper platsen av nutidshistoria. Innan andra världskriget hade parken nästan 4 000 djur. Vid krigets slut var cirka 90 fortfarande i liv.

Bland annat flodhästen Knautschke.

Flera ska ha påhittats rännande runt i närliggande jätteparken Tiergarten.

Alla djuren fångades dock in. Alla utom räven.

TwitterShare

Någonting svart

Solig morgon på Haga. Vårsång. Bofinksinvasion. Alltså verkligen invasion. Uppemot 40 hungriga och ystra (kan bofinkar vara ystra?) hanar under äppelträdet. Sida vid sida.

Borde inte bofinkshanar sitta i ett träd och sjunga den här delen av året?

Jag tänker på detta och tittar upp när luften ljuder av sångsvanar. En flock vita bjässar passerar. Och, någonting annat? En svart sak. En gås bland svanarna. En katt bland hermelinerna. En fritänkare.

Och jo, man hör faktiskt en bofink sjunga i klippet.

TwitterShare