Kategoriarkiv: Djur

Fotoslampan

Det vanligaste däggdjuret i Makalali? Alldeles säkert är det någon slags råtta, eller mus. Eller antagligen en fladdermusart knappt någon hört talas om.

Men så finns det ju arter som syns väldigt ofta. För ofta, för de besökare som söker det vilda och oåtkomliga. Det går några timmar och så riktas kamerorna åt ett annat håll när de dyker upp.

Jag pratar om impalaantiloperna.

impala1

 

impalan2Antilopen som det går inflation i. Tycker en del.

– Det är snabbmaten i bushen. Som McDonalds för geparderna, säger en av lärarna på skolan som ett slags skämt.

Och samtidigt är de på sitt sätt fulländade.

impala3De har i princip inte utvecklats på flera miljoner år, vilket oftast är ett tecken på en framgångsrik design, som det står i boken Shaping Kruger.

Och de har speciella tänder, formade som kammar för att kunna rensa pälsen extra effektivt. Och de kan utan vidare hoppa nio meter. Bara en sådan sak.

TwitterShare

Kattfnatt

leoparden

Så vaknar en sakta, lämnar motvilligt sovsäcken och öppnar tältet. En äter en banan och lite för sockrade flingor och efter det åker vi, jag och volontärerna, ut på grusvägarna, igen. Efter tre minuters bilfärd stöter vi på en katt.

Så kan en morgon i Makalali vara.

leoparden1

TwitterShare

Tältliv

bushcamp3bushcamp4Bushcamp, med sitt Endangered Species Project. Ett ställe som egentligen inte ligger närmare naturen än något annat ställe här i Makalali. Lejonen kommer och går som de vill, överallt. Fast här sover vi i tält, och lyssnar på hyenorna som nosar runt den slocknade lägerelden när vi gått och lagt oss.

bushcamp9

Fotspår av lejontass

Det värsta, eller bästa, beroende på vilken volontär du frågar: Vi har inget wi-fi. Och solcellerna kan ladda max två mobiltelefoner om dagen.

Det är här som jag har bott i två veckor nu.

bushcamp5

Två gånger om dagen är det bilturer. Vi letar efter djur som lejon, elefanter, geparder och hyenor. För att se hur de mår, vad de håller på med och vilka ställen de gillar.

Allt för att reservatets ekologer ska kunna förstå om vi har för många, eller för få djur. Om några arter äter sig feta på andras bekostnad, och så vidare.

bushcamp8

Natalia och Maria

Volontärerna kommer alla med sina unika förväntningar. En del gråter av lycka varje gång de ser djuren de känner igen från Lejonkungen. Andra gömmer sig bakom kameralinsen och väntar så intensivt på det perfekta ögonblicket, att det aldrig kommer att komma.

– Yeah baby, show yourself, säger en av volontärerna till kuduantilopen som tvekar bakom akaciaträdet.

Gemensamt för oss alla är att vi fryser. Vintern i Makalali är påtaglig och vi sover med sovsäck, kläder och lakan. På morgonen hetsdricker vi te.

bushcamp1

Sarah och Steve

Tur då att vi ibland jobbar fysiskt. Med att rensa gräs och buskar, eller med att bygga en carport.

bushcamp10

Sarah

Och eftersom allt rör sig i cirklar här nere slutar kvällarna alltid på samma ställe: Runt lägerelden. Med rökindränkta kläder, djuriska själar och tefyllda magar går vi och lägger oss innan klockan hinner slå 22. Redan då står hyenorna otåligt och stampar i skuggorna för att ta över den mörklagda campen.

TwitterShare

På tur

BergenAndrews och bergen1Med Andrews a.k.a. Toko a.k.a. hans tre till fyra andra namn som jag aldrig kommer att kunna uttala på ett tillfredställande vis.

Mannen med många namn, och kunskaper. Han har jobbat i Makalali i 20 år, och nu går jag här i bergen med honom och pratar korpar och gamar. Så kan det gå.

Och bredvid oss går Monika som jag skrattar ikapp med när vi stapplar fram i det höga gräset och inte riktigt känner oss som Julie Andrews. Inte ens fast Alperna är närvarande i form av den schweiziska volontären Alex.

Andrews och bergen 2Andrews och bergen3

 

TwitterShare

Bajsfest

Lite nära kanske. Inte minst för att han också stinker kiss, den gode elefanttjuren Riff-Raff. Han är en av de stora tjurarna i Makalali och är just nu i musth. Det betyder att han har förhöjda testosteronhalter, är kåt och kissar jättemycket på benen för att, ja för att han kan.

Hanar i musth blir också extra aggressiva, så man ska handskas varsamt med dem. Så när just Riff-Raff dyker upp igen några timmar senare, efter skymningen på Siyafundas gräsmatta, blir det något problematiskt. Makalali är djurens park men det handlar också om vår säkerhet, och trädens välbefinnande. Vi försöker jaga iväg honom med skrik och tjoande men har en elefanttjur bestämt sig så har han.

På morgonen behöver vi inte leta efter spåren. De finns överallt i form av nedrivna grenar, och bajs. En elefanttjur kan bajsa 155 kilo varje dag.

elefanbajs1elefantbajs2

TwitterShare

Hundgott

Natten sänker sig över Siyafunda. Ljudmattan av lejon, ugglor och nattskärror sveper in över gräsmattan. Vi människor stänger dörrarna. En i allra högsta grad relevant handling eftersom leoparder regelbundet smyger längs med husväggarna.

Men så kommer det stunder där allt det där spelar mindre roll. Som när behovet av choklad sätter in, till exempel. Alltså: Jag skiter i bushen och går mot kylskåpet. Och det är också därför som jag får möta den mörkerälskande varelsen som regelbundet besöker oss för att… äta hundmat.

Jag pratar nu inte om leoparden utan om sibetkatten. En i stort sett harmlös liten varelse som inte har så vassa tänder, inte kan springa så snabbt och överhuvudtaget är rätt så försvarslös. Om det inte vore för att den sitter på hemliga vapen: Analkörtlarna.

Om en fiende kommer för nära riskerar den bli indränkt i en stank som kan sitta kvar i månader. Men eftersom världen inte går att förstå så har just denna stank också lett till att djuret använts av människor, eftersom vätskan ingått som en ingrediens i parfymer.

TwitterShare

Fläckigt skogsrå

Så vänder jag mig om och ser att trädet fått en svans.

gepard2Hade det varit Sverige. Och om jag befunnit mig i en Hasse & Tage-film, typ Äppelkriget, så hade det varit skogsrået. Eller Birgitta Andersson.

Men nu är jag i Makalali, Sydafrika. Svansen har en ägare med fyra ben. Fyra snabba ben.

gepard1En gepard. En av två bröder som hänger ihop i en del av parken.

Totalt har Makalali nio geparder. Inte mycket men fler får inte plats i en park som är fylld av lejon, leoparder och hyenor.

TwitterShare

Storbesök

Så står jag och diskar och tänker på den svenska sommaren. På koltrastar som sjunger mellan granarna medan jag sitter på min veranda och luktar på smultronschersminen. Hemlängtan knackar på och Sydafrikas natur känns lite sådär.

Så tittar jag upp och utanför fönstret ser jag detta:

Elefanterna cisternen 1

Fyra elefantflockar vid Siyafundas vattencistern. Cirka sextio individer. Vilket är ungefär lika många kossor som grannbönderna Eva och Håkan har hemma i Östergötland.

Plötsligt har världen krympt, lite grann, med hjälp av de stora djuren och dagen känns mycket mer godtagbar.

Elefanterna cisternen 2En del hängde också kvar extra länge. Kanske för att de var sugna på lite beachvolley?

Elefant och beachvolley

Elefanterna Siyafunda

TwitterShare

Första dagen

Första heldagen på Siyafunda. Praktikplatsen mitt i vildmarken (naturreservatet Makalali). Praktikplatsen med en trädgård där elefanter och lejon vrålar i utkanten, och där en leopard åt upp huskatten häromåret.

En första heldag som spenderades ute i bushen. Alltså på promenad bland Makalalis akaciasnår och skyskrapor, byggda av svampodlande termiter.

TermitstackKul på sitt sätt. Men egentligen är det ganska tråkigt att promenera, här i Sydafrika. Med en natur som aldrig hört ordet allemansrätt, är inhägnad och lite för farlig för att bara vandra runt i, lite planlöst sådär med en svampkorg. Gör en det så dör en.

gnuskalleGnuskalle

giraffknotaGiraffben

Men även en promenad här har sina poänger. I guideböckerna står det att fördelen ofta ligger i det lilla. I att få känna på ett blad, att få smaka på ett hemligt bär eller lukta på hyenabajs. Och veta att det kanske, kanske står en flodhäst bakom den där stora stenen.

piggsvinsbajsPiggsvinsbajs

Roligast på denna promenad var dock inte djurskallar och bajs, utan alla människospår. Makalali var fram till 1990-talet ett område för boskapsskötsel och gruvdrift. I reservatet finns lämningar efter 27 gruvor, där det letades efter glimmer.

GruvskyltSöderrostad namnskylt för inmutat prospekteringsområde. Vem var ägaren som aldrig började gräva?

gruvhalGruvhål

När längtan efter lunchmaten började bli väl påtaglig, och flugorna väl närgångna, dök plötsligt en hemlighet upp. Övergivna hus som guiderna Mike eller Emma aldrig sett eller hört talas om. Hus med klotter på väggarna.

Hemliga husklotter

Hus som fyllts av fladdermusbajs och mystiska vandrare som lämnat sina spår.

– Och välbevarade. De kanske kan restaureras till boenden för antitjuvjägarteamet, sade den praktiskt lagda Mike, som också är delägare av Makalali.

TwitterShare

Sista turen med gänget

Det är mycket det sista av allt just nu. Som igår, då den sista bilturen med Bushwise ägde rum i Makalali. En ganska hyfsad runda, om jag får säga det själv.

Sötast var dock geckoödlan, the thick-toed gecko, som kröp fram under en sten för att värma sig i morgonsolen.

IMG_3371_2

TwitterShare