Kategoriarkiv: Djur

Natur på SL-kortet: Alvik

Natur på SL-kortet har tagit semester. Första avsnittet denna säsong handlade om råttan. Det sista avsnittet om dess större släkting bävern.

Sveriges, och Europas största gnagare som de senaste decennierna intagit Stockholms vatten. Och tappat en stor del av sin skygghet, vilket märktes under en bäversafari i Alvik.

IMG_1666Japp, jag och Alvikbon Fia Stevens gick på bäversafari i just Alvik och mötte en bäver som betar där mellan oss.

Och för den som inte lyssnat på avsnittet om råttorna kommer här länken igen:

TwitterShare

Natur på SL-kortet: Svedmyra

Vad gör jag i Svedmyras utkanter en kylig vinterdag?
Besöker okända naturpärlan Majroskogen såklart. Ett förhållandevis okänt skogsområde på 65  hektar, beläget mellan stadsdelarna Svedmyra, Tallkrogen, Gubbängen och Bandhagen.

Majrosskogen4I Majroskogen finns det flera olika naturtyper, som hassellundar, granskog, alsumpskog och brandpräglad tallskog.

Jag och ungefär 25 andra personer är på guidad tur genom området, tillsammans med Anders Tranberg, ordförande för Naturskyddsföreningen i Stockholm.
Vi är här för att lära oss mer om en skog som är ett viktigt rekreationsområde för de närboende, men som samtidigt är okänd för de flesta andra stockholmare.
— Stockholms stad har här, liksom på många andra ställen, varit dåliga på att sätta upp skyltar som informerar om vad det är för skog, och vilka biologiska värden som finns här. Istället har de skyltar som visar var man får cykla, säger han.

Majrosskogen1Här är en entréerna till Majroskogen. Fast ingen skylt informerar om detta.

I Majroskogen häckar ett stort antal fågelarter, som till exempel nötskrika, större och mindre hackspett och tofsmes. Och det går att hitta en hel del sällsynta, vedberoende svampar. Som talltickan, till exempel.

Majrosskogen6I Majroskogen växer en hel del vedberoende svampar, som talltickan.

Majroskogen är den mest stadsnära spetsen på en grön kil av skogar och parker som sträcker sig från Nynäshamn och hit. Därför är området en viktig spridningskorridor för många arter som ska ta sig från ett område till ett annat, berättar Anders Tranberg.

Majrosskogen3Guide under turen är Anders Tranberg, ordförande för Naturskyddsföreningen i Stockholm.

 

TwitterShare

Natur på SL-kortet: Skanstull

Jag drog till Skanstull. Till grönområdena runt Eriksdalsbadet, i skuggan av den bullriga Skanstullsbron.
Det är ett välbesökt område, med ett utegym, några barer och en båtklubb. Men här finns också lummiga kolonilotter och mäktiga lövträd som hänger ned över Årstavikens vattenspeglar.
Det här är perfekta fladdermusmarker.

Fladdermusbild1Patrik Dinnétz, lektor i biologi på Södertörns högskola och fladdermusexpert.

I Sverige har man påträffat nitton fladdermusarter. Fem av dessa arter finns i Stockholms inre områden: Stor fladdermus, nordisk fladdermus, gråskimlig fladdermus, vattenfladdermus och dvärgpipistrell.
Det berättar Patrik Dinnétz som är lektor i biologi på Södertörns högskola. I botten är han botaniker men en av hans stora passioner är fladdermöss.
Han berättar att även om de är svåra att se, så finns fladdermöss i princip överallt i Stockholm. De behöver bara tillgång på mat, boplatser och grönområden som inte behöver vara större än en medelstor park.
Själv har han med sin ultraljudsdetektor kunnat lyssna på två fladdermusarter, på sin innergård, mitt på Södermalm.

Fladdermusbild2Med på turen har vi en ultraljudsdetektor. Med den kan vi lokalisera fladdermössen när de flyger runt i mörkret, sökandes efter insekter och utstötandes klickande ljud som vi inte kan höra med våra öron. Apparater som denna går att köpa för några tusenlappar.

Det är sent i september när vi besöker grönområdena runt Skanstull. Det kan tyckas sent för ett fladdermussafari, men en del fladdermusarter är aktiva en bit in i oktober. När kylan blir för påtaglig och insekterna för få, flyttar en del arter söderut, medan andra söker upp lämpliga håligheter för att gå i dvala.
Och lämpliga håligheter finns faktiskt runt Årstaviken. Här finns det nämligen gamla militärrum som stängts igen, förutom för några små hål i dörrarna. Hålen är lagom stora för att fladdermöss ska kunna flyga in och slå sig till ro under de kalla vintermånaderna.

TwitterShare

Natur på SL-kortet: Medborgarplatsen

”Om närvaron på en grizzlybjörn är en indikator på hur vilt ett område är, på hur utsträckt det obebodda habitatet är, blir råttan en indikator på människans närvaro.”
Det skriver Robert Sullivan i sin bok Rats.
Under ett år satt han under nätterna på en bakgata på Manhattan för att spana på råttor. Han pratade med skadedjursbekämpare och råttälskare och biologer.
Och han skriver:
”I New York City lever faktiskt de flesta råttor i tyst desperation, gömmer sig under människans bord, stressar, kilar skräckslagna iväg. Hotas av större råttor.”

IMG_6289

Omsättningen på råttor är stor.

Och att vara så oönskad sätter sina spår.
En råtta blir sällan mer än något år. Å andra sidan har råttor en häpnadsväckande reproduktionsförmåga.
”Råkar du befinna dig i New York eller någon annan större amerikansk stad när du läser denna mening är det högst troligt att du är i närheten av två eller fler råttor som har sex”, skriver Robert Sullivan.
Råttor kan ha sex tjugo gånger om dagen. Om det finns tillräckligt med mat kan en honråtta producera upp till tolv kullar om året med tjugo råttor i varje. Ett råttpar har potentialen att få 15 000 avkomlingar på ett år.
Fast de flesta dör alltså.
Men trots den höga dödligheten är just brunråttan ett högst fruktat djur. Inte bara i New York, utan i princip överallt, inklusive Stockholm.
Och om just råttan handlar detta avsnitt av Natur på SL-kortet.

Och vi gör det med ett stopp vid Medborgarplatsen, men vi hade kunnat ta vilken station som helst för att skildra avsnittets fokusdjur. För brunråttan finns verkligen överallt.
Det är en gnagare som har erövrat världen. Som har gått i människans fotspår och frodas, överallt där vi frodas. Som frodas, tack vare oss.

IMG_1135

Nattvandring på Södermalm. Men var är råttorna?

Stockholm är inte bara människans stad. Det är också råttans. En stad med en unik råtthistoria.
Om detta pratar jag med Frida Starck Lindfors, utställningsproducent på Stadsmuseet i Stockholm.
Hon råkar också vara livrädd för råttor.

IMG_1134

Det gäller att hålla utkik efter dessa små skyltar. Inte minst om en är hundägare. Hundar och råttgift är en dålig kombination.

De senaste åren har det rapporterats om en rad råttinvasioner i lokal- och riksmedia.
Till exempel om familjen i Solna som fick besök av en 40 centimeter lång råtta. Svansen ej inräknad i längden.
Råttan uppmärksammades först av familjen då det uppstod märkliga dunkanden under diskbänken. När råttan fastnade i en råttfälla var den för stor för att dö direkt. Istället drog den iväg för att sakta dö bakom lägenhetens vitvaror. Och familjens katt drog sig undan så länge den jämnstora råttan var vid liv.
Och inte minst Östermalm har drabbats av flera råttinvasioner. Vid anrika och flotta byggnader som Östermalmshallen och Dramaten har Anticimex haft fullt upp. På Dramaten var det under 2016, framför allt biljettkassan som fick oönskade besök via ett hål mot Nybrogatan.
Och runt Karlaplan skapade gnagarna rubriker nyligen när deras täta besök till soptunnorna på Karlavägen skapade riktiga råttstigar i gräsmattorna.
Men bortom alla dessa historier och rubriker besöker jag och Frida Björns trädgård, den bedagade parken med ledsna träd och skateboardramper, alldeles intill det mer kända Medborgarplatsen.
Bakom den för krogbesökarna så kända grillen. Här finns det sopor med mat, och mörka skrymslen och vrår. Perfekta råttmarker.

IMG_0524Råttbibeln.

Kärt, eller ökänt barn har många namn: jordråttan, vandringsråttan, laduråttan, åkerråttan, flyttråttan, husråttan, avloppsråttan, skeppsråttan, grändråttan, den grå råttan, den vanliga råttan, och brunråttan.
Den tillhör den största däggdjursordningen; gnagarna, med över 400 arter i världen. Vanligtvis är arterna små och näpna. Men det gäller inte brunråttan.
Om den får leva växer den tills den blir ungefär 25 centimeter lång, svansen exkluderad. Alltså ungefär som en genomsnittlig vuxen mansfot. Och den kan då väga runt ett halvt kilo.

Fast visst finns det större exemplar.
Hur sanna historierna om dessa jätteråttor är, är såklart ofta svårt att belägga, men råttor på över kilot ska regelbundet upptäckas av skadedjursbekämpare och andra som möter råttor i vardagen.
Men varför är råttan, med så många namn, så illa omtyckt?
Är det den kala svansen? Den som liknar en fet rot, eller en ondskefull parasitisk larv, redo att kontaminera den mänskliga huden?
Är det gnagarnas fräcka uppsyn? Deras oförskämda beslut att dra nytta av vår kultur?
Vår fyrbenta och smutsiga skuggnatur. Pipande Mister Hydes som kryper i våra avlopp, bärandes på loppor och virus. Bajsinsmetade djur som kommer upp i våra hem för att ta vår mat.

Och sniffa. Råttor har verkligen ett bra luktsinne, till skillnad från synen som är lite halvkass. Kanske bidrar det till att cirka 50 000 människor beräknas bli bitna av råttor varje år. Många av dessa är barn och spädbarn som blir bitna i ansiktet.
I boken Rats skriver Robert Sullivan att det kanske beror på att vi helt enkelt luktar matrester i ansiktet.

Och så är det ju det här att råttorna verkligen har bidragit till en himla massa människors död. Brunråttans nära släkting svartråttan var bärare av den loppa som spred digerdöden. Alltså pesten som dödade en tredjedel av Europas befolkning under medeltiden.

Alltså, varför ska vi överhuvudtaget acceptera råttan?

Robert Sullivan konstaterar att råttans historia är vår historia. Vi är verkligen fantastiskt lika i vad vi gillar att äta, i att ta för oss. Att vara generalister och anpassningsbara. Råttorna är överlevare och på så sätt spännande att studera.
Och vilka är egentligen vi att säga vilka djur som ska få leva? Djuren, kanske inte minst råttorna, finns inte till för vår skull. Men de frodas definitivt, tack vare oss.

TwitterShare

Natur på SL-kortet: Västra skogen

Vad kan en 4H-gård erbjuda en stadsmänniska?
Ganska mycket om man läser organisationen 4H:s egen hemsida. Det praktiska umgänget med djur kan få oss att växa som människor.

legokossaDen perfekta stadskossan?

För att se om jag kan växa besöker jag Augustendals 4H-gård, på promenadavstånd från Västra skogens tunnelbanestation.
På plats möts jag av hungriga får, skeptiska getter och näpna kaniner. Samt djurvårdaren My Hempele.

kaninMy Hempele med den franska vädurskaninen Albin.

En bondgård mitt i stan.
– Det är många som stannar till, glada över att få träffa djuren här, berättar My Hempele.

Men är det verkligen så att umgänget med djur är vägen till våra bättre jag? I programmet reder Tora Holmberg, sociologiforskare på Uppsala universitet, ut begreppen.

farskalleFår, boendes på Augustendals 4H-gård.

TwitterShare

Natur på SL-kortet: Åkeshov

Det är alltid rätt att gå till närmaste damm för att se vad som är på gång. Men kanske att det är extra rätt på våren.

IMG_3571Grodmöte i Judarskogens naturreservat, Åkeshov.

Jag gjorde det. Eller rättare sagt: Jag gick på groddjurssafari i Åkeshov, tillsammans med ungefär 20 andra nyfikna stockholmare. Utflykten anordnades av Stockholms stad i samarbete med Grodkollen. Vi besökte bland annat Judarskogens naturreservat  och Kyrksjölötens salamanderdamm och vad som väntade, intill villakvarterens fruktlundar och studsmattor, var ett groddjursmecka.

IMG_2023Promenaden till Kyrksjölötens salamanderdamm går från Åkeshovs tunnelbana, genom Kyrksjölötens naturreservat.

VideGuide var Vide Ohlin, projektledare för Grodkollen.

Vi möttes av hormonstinna paddor och små färggranna drakar. Eller mindre vattensalamandrar som de också heter. Under våren utspelar sig groddjurens parningslekar, som ofta kan bli högljudda affärer.
Fast de tystnade när vi kom för nära.

salamanderMindre vattensalamander, som är just ganska liten.

IMG_2072Parningssugna paddor i Kyrksjölöten. Den mindre hanen hoppar på honans rygg.

I Stockholm kan de som har ögonen med sig upptäcka fem olika arter av groddjur: vanlig padda, vanlig groda, åkergroda samt mindre och större vattensalamander.
– Stockholm är en bra grodmiljö, och det blir bättre och bättre, berättar Vide Ohlin, projektledare för Grodkollen.
Han syftar på att en rad projekt i området lett till byggandet av cirka 30 dammar de senaste åren. Och just dammar är viktiga för groddjur som behöver vattnet för sin parning, och som barnkammare.

IMG_5013

Mitt fritidshus i Östergötland är inte bara mitt. Jag delar tillvaron med ett gäng paddor.

IMG_4301Trädgårdsarbete på mitt lantställe innebär umgänge med paddor.

groda vid poolenUnder min tid som naturguide i Sydafrika var grodorna närvarande, i allra högsta grad. Här en poolälskande trädgroda, eller en grey foam-nesting tree frog, som den heter på engelska.

badrumsgrodaOch en tvålälskande groda.

orm ater grodaOch en dödsdömd groda utanför min dörr. Boven: en spotted bush snake.

TwitterShare

Natur på SL-kortet: Gärdet

Det bor cirka 50 000 hundar i Stockholms län. Hundar som är registrerade av Stockholms kennelklubb alltså (det totala antalet hundar i området är antagligen mycket högre).
Hundar som ofta är älskade av hängivna mattar och hussar. Hundar som är stora, små, lata, elaka, gulliga. Allt det som olika människor är och mer därtill.

Maggan och Tyra2

Maggan och pudeln Tyra.

Och många tar sin promenad på Gärdet.
– Faktum är att Gärdet är Stockholms hundmecka, berättar Hans Rosenberg, Kennelklubbens presstalesperson.
Här kan en hund släppa lös sin inre varg och springa bortom storstadens hundrastgårdar.

Kennelklubben3

Hans Rosenberg, Kennelklubbens presstalesperson, och hans bästa vän.

Och det är därför avsnittet om Gärdet tillägnas hundarnas värld. Med mig har jag Magdalena Marano. Hon och jag delar, tillsammans med några andra, vårdnaden om dvärgpudeln Tyra.
Och det känns bra. Magdalena är den mest hundälskande människan jag känner. Hon älskar hundar så mycket att hon tatuerat in alla hundar hon levt med på sin axel.

Maggans tatueringMaggans liv med hundar, sammanfattat i en tatuering.

Hund fran Aten1Hund fran Aten2Gatuhundar från Aten.

TwitterShare

Natur på SL-kortet: Farsta strand

Utanför dörren har allting tystnat.
Jag och min pudel är kvar här inne och jag känner mig som Will Smiths rollfigur i filmen I am legend. En ensam människa i världen. Han bor med sin schäfer, mitt på Manhattan och på nätterna vaknar monsterna. De levande döda som är så hungriga.
Jag befinner mig inte på Manhattan utan i ett hus i Östergötland. Utanför finns inga nedfallande skyskrapor utan en leråker.
Men vi är ensamma, jag och min pudel.
Hur länge ska vi orka upprätthålla någon slags ordning?

Gibbenas
Jag tänker på min vän som skojade om hur hon inte skulle klara sig länge om hennes partner lämnade henne.
– Jag vet ju fan knappt hur man byter en glödlampa och verkligen inte hur man fixar ett fönster som går sönder. Eller en gräsklippare. Då frågar en ju efter hjälp, sa hon.
Och hon är jag. Jag förlitar mig på andra för att kunna klara mig. När vintern kommer kan jag mata fåglar med talgbollar men kan inte starta bilen när kylan stoppar den.
Och när blir naturen hotfull? Är det när brödet möglat och mjölken surnat? När jag måste hitta blåbären och kantarellerna före alla djuren.

solnedgang
Utanför fönstret ser jag plötsligt min granne gå förbi. Bonden som ska mjölka kossorna.
Och jag släpper tanken på total ensamhet och värmer den vegetariska kålpuddingen från igår. Snart är det dags att åka tillbaka till Stockholm igen. Till gatorna där vi människor dansar runt varandra för att slippa nuddas men älskar att vara nära.
Vägg i vägg ger vi varandra trygghet när mörkret sänker sig, och på innergårdarna vajar träden.
Naturen, som en gång ska spränga betongen och återta Hornsgatan och Sveavägen. När vi alla har dött.

kajor
I det här avsnittet undersöker vi världen, och staden, efter att människan i princip har utrotats. När förortens lamellhus vittrar sönder. Gäst är författaren Sofia Nordin, som i böckerna En sekund i taget, Spring så fort du kan, Som om jag vore fantastisk och Om du såg mig nu, skrivit om just detta.

Sofia och bavern1Sofia Nordin har en bäver som granne i Farsta strand.

TwitterShare

Natur på SL-kortet: Karlaplan

Karlaplan. Stationen är centralt beläget på Östermalm, men bara en halvtimmes promenad härifrån breder ekhagarna på Djurgården ut sig.

Och det gillar kattugglorna. Här finns Sveriges tätaste population av just kattugglor.
Tillsammans med uggleguiden Henrik Waldenström och några intresserade stockholmare begav jag mig ut på ett ugglesafari i ett kylslaget eklandskap.

IMG_5162

Ugglevandring2

Ugglesafari på Djurgården.

Det är just tidigt på våren som man har som störst chans att höra de hemlighetsfulla fåglarna, och vår utflykt lönade sig. Vi mötte kärlekskranka kattugglor och anade kontaktsökande berguvar.

Cityuggla3Holk med uggletema.

Sydlig grauggla

Inte en kattuggla men väl en sydlig gråuggla i Sydafrika.

Cityuggla1

Uggla på Krukmakargatan.

TwitterShare

Natur på SL-kortet: Bergshamra

Jag smyger runt huset som var min barndoms paradis.
Där innanför, som jag minns det: Rader av solblekta, malangripna och dammiga djur. En del av dem fastfrusna i sina dödliga språng, medan andra står och liksom, väntar.
Djurens matta plastögon ser ingenting. Avslöjar ingenting. Hur dog djuren, och när?
Just de frågorna är mina vuxenfrågor. När jag var barn levde fortfarande de uppstoppade djuren på Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm. De rytande storkatterna. De obegripligt färgglada paradisfåglarna från Nya Guinea. Den tvåhövdade kalven.

IMG_3296Barndomens paradis. Eller House of horror, beroende på vem du frågar.

Uppstoppad bäverBävern som sett bättre dagar.

Djuren hade bara tillfälligt stannat upp i sina rörelser. Trögheten och tydligheten hjälpte mig att försvinna bland de ändlösa raderna av glasmontrar som utgjorde djurens hem. Tystnaden stängde igen världen där utanför och golvets solkatter förvandlades till djungelmönster.
Kort sagt – de uppstoppade djuren på Naturhistoriska riksmuseet var roligare än de levande släktingarna utanför dörrarna.
Men så finns det andra som verkligen fruktade det här huset. Som fortfarande gör det. Det är därför som jag tassar utanför museet den här gången, trots att nästan alla uppstoppade djur från min barndom idag har förpassats till byggnadens avstängda källarlokaler (dagens besökare ska istället få ta del av mer interaktiva upplevelser).
I det här avsnittet av Natur på SL-kortet träffar jag Eva Strengbohm som har fobi mot just uppstoppade djur.

Jokkmokksdjur2
Nä, uppstoppade djur finns ju inte bara i Stockholm. Här är ett gäng från Jokkmokks marknad.

En utmaning när omvärlden envisas med att sätta upp orrar eller hjorthuvuden på butiks- eller kontorsväggar. När omformade, uppstoppade djur utvecklats till en egen konstform.
Och där kollegerna på hennes arbetsplats, Dramaten, har en tendens att plocka fram både det ena och andra som rekvisita till olika teateruppsättningar.

riksteaterhare”Gullig” rekvisitahare från, inte Dramaten, men väl Riksteatern.

TwitterShare