Författararkiv: stefannordberg

Med näsa för horn

rhino-hands-1024x768

520 000 kronor. Ungefär så mycket kostar idag ett kilo malet noshörningshorn. 520 000 kronor. Det är mer än vad ett kilo guld kostar. Bakom det höga priset döljer sig bland annat en allt större efterfrågan på malet noshörningspulver i Kina och andra östasiatiska länder. Pulvret sägs bota förkylningar, feber, huvudvärk, malaria, impotens och inte minst cancer. Att hornen består av kompakta fibrer av keratin, liknande människans naglar, och därför är medicinskt verkningslösa, spelar mindre roll. Tron på hornens kraft har tusenåriga anor.
– Dessutom blandar många av de kriminella tjuvjägarligorna idag ut pulvret med Viagra för att tron på hornens potenta verkan ska leva vidare, säger Abre Marais, som jobbar för det sydafrikanska företaget K9.

IMG_8252

Företaget K9 visar för turister hur de jobbar med hundar för att bekämpa tjuvjakten i Sydafrika.

K9 är företaget som gått en ny väg i kampen mot tjuvjägarna. De använder sig nämligen av vapen, utrustade med skarpa näsor och vassa tänder: Hundar.
– I ett av reservaten där vi är närvarande har inga noshörningar skjutits sedan vi kom dit med hundarna för ungefär ett år sedan. Innan dess sköts tio noshörningar i samma reservat på bara några månader, säger Abre Marais.

IMG_8407

– När hundarna har hittat något behöver de en belöning. Ofta handlar det om att få leka med en plastboll eller något liknande, säger Abre Marais, antitjuvjägare på K9.

De senaste åren har dock tjuvjakten på noshörningar ökat kraftigt. 2009 sköts 122 noshörningar i Sydafrika. Under 2014 sköts 1 215 noshörningar. Det är en dödad noshörning var åttonde timme. Det ska också ställas mot att det i hela Afrika finns kvar cirka 25 000 noshörningar, varav de allra flesta lever i just Sydafrika.
Det ser alltså mörkt ut för de uråldriga jättarna (de har funnits i cirka 60 miljoner år), men samtidigt finns det ljusglimtar. Förra året minskade faktiskt antalet skjutna noshörningar något i Sydafrika, jämfört med året innan (å andra sidan ökar istället jakten i grannländer som Namibia och Zimbabwe).

IMG_0444
Den här noshörningen strövar någonstans i Sydafrika. Och trådstjärtsvalorna tittar på.

Så, varför har de senaste årens ökning av skjutna noshörningar stabiliserats i Sydafrika? Kanske har det med noshörningarnas senaste beskyddare att göra? Beskyddare som i gengäld för sitt arbete vill få betalt i form av roliga tuggleksaker och hundgodis.

IMG_8296

Anställda på K9 visar hur hundarna går till attack om tjuvjägare väljer att försöka fly när de blir upptäckta.

Hundarna som K9 använder sig av har olika inriktningar. En del är specialister på att spåra noshörningar, andra på att hitta människor. Och hittar de människor i bushen, som inte har där att göra, har antitjuvjägarna långtgående befogenheter.
– Kommer vi ikapp tjuvjägarna ropar vi tre gånger. Om de inte stannar har vi rätt att släppa hundarna och angripa. Skulle personerna då göra motstånd har vi rätt att försvara oss med våra skjutvapen, säger Abre Marais, på K9.

K9, och liknande företag, opererar idag i en rad naturreservat, och nationalparker i Sydafrika. Och hundarna gör verkligen nytta, enligt Abre Marais.
– De halverar söktiden för oss så de är effektiva. Och de hjälper oss samtidigt att hålla utkik efter till exempel lejon som ju annars kan vara en fara. En gång, när vi hade en sovpaus i bushen, väckte hundarna oss plötsligt. Vi såg ingenting men när vi skulle gå därifrån upptäckte vi färska lejonspår i snåren bredvid oss, säger han.

IMG_8442

K9 är aktivt i ett antal sydafrikanska naturreservat.

Att använda sig av hundar innebär samtidigt ett stort ansvar. Redan som valpar måste hundarna tränas upp i spårandets konster.
– Varje hund får en tränare som de följer livet ut. Tränaren och hunden blir som partners. Jag och min treåriga hund Chopper, till exempel, litar på varandra fullt ut och så måste det vara.

Antitjuvjägarna använder sig oftast av raser med uthållighet, nyfikenhet och, tillägger Abre Marais, en viss inbyggd aggressivitet. Det handlar om raser som weimaraner, belgisk vallhund eller en blandning av schäfer och rottweiler. När hundarna når en viss ålder, oftast är det runt sju- till nioårsåldern, går de i pension.
– Men det betyder inte att man skiljs åt. De är fortfarande som familjemedlemmar, säger han.

Fortfarande finns det många reservat som inte använder hundar i sin bevakning, varför är det så?
– Bland annat krävs det att spåren efter tjuvjägarna är relativt färska för att hundarna ska kunna följade dem. Som mest rör det sig om sex till åtta timmar. Därför är det fortfarande många ägare till reservaten som är tveksamma på hundarnas effektivitet. Dessutom är det ju så att hundarna inte blir bättre än den träning de får. Det händer att vi stöter på hundar som är jättefina, men som tränats fel, och därför inte går att använda.
Hur då tränats fel?
– Det kan vara att de från början lärt sig spåra djur, men inte människor. När de då helt plötsligt ska bli specialister på att spåra tjuvjägare så går det inte. Hundarna blir alltför ofta, glatt distraherade av antilop- eller elefantspår, säger Abre Marais.

IMG_8333IMG_8338

Abre Marais visar upp tomhylsor som hundarna kan spåra upp i bushen.

Frågan är dock hur långt reservaten i Sydafrika kan komma i sin kamp mot tjuvjakten, med hjälp av hundar.
– Jägarna här är som myror. Fångar vi några kommer det genast nya igen. Och det är förståeligt. Tjuvjägarna är ofta fattiga människor, som här har en chans att tjäna enorma summor. Problemet är att många är gamla krigsveteraner, så de vet hur man slåss, säger Abre Marais.
Håller du med naturvårdarna här i Sydafrika som kallar tjuvjakten på noshörningar för ett krig?
– Absolut. Skjuts det mer än tusen noshörningar på ett år är det svårt att kalla det för något annat. Och högst upp i kedjan, jag pratar alltså om de som betalar jägarna, återfinns ofta samma kriminella ligor som smugglar knark och människor. Det är organiserad brottslighet med stora resurser, säger Abre Marais och avslutar:
– Tjuvjägarna är sega men det är vi också. Vi som jobbar med det här gör det inte för att tjäna pengar utan för att vi är passionerade naturälskare. Vi tror på att noshörningarna har en framtid.

IMG_8249En del av hundarna på K9 är en blandning mellan schäfer och rottweiler. – De har schäferns listighet och rottweilerns styrka och aggressivitet, säger Abre Marais på K9.

Foto: Joakim Rindå och Stefan Nordberg

TwitterShare

Djur på väg – del trettiofyra: Vildhundarna

Vildhundar1Vildhundar2Vildhundar3

Kruger, Sydafrika. Januari 2016.

Så dök de upp, de afrikanska vildhundarna. Blodiga efter frukosten, bestående av en impala.
I vilt tillstånd finns det bara cirka 4000 individer kvar. Vi tittade på ungefär 30 av dem.
Efter några minuter sprang hundarna vidare på savannen, som de evigt rastlösa, otåliga och sammansvetsade djur de nu är.

Vildhundar4

TwitterShare

Djur på väg – del trettioett: Klippspringarna

IMG_0898IMG_0903IMG_0905Kruger, Sydafrika. Januari 2016.

Jag kan inte låta bli.
Alltså, några fler minnen från landet i söder. Inte för att hålla kylan och mörkret borta, för båda dessa tillstånd älskar jag. Utan för att jag saknar djuren. Inte minst djuren på väg någonstans, på vägarna.

TwitterShare

Good bye, Kruger

IMG_9538– Känns det som om djuren tar farväl av dig nu, säger Jocke när vi tittar på elefant nummer 200.
Nej, faktiskt inte. Att resa en sista gång genom Krugers nationalpark (för denna gång) känns väldigt osentimentalt. Jag är klar. Nu väntar grådasket. Blåmesar i duggregn. Duvor på tunnelbaneperronger. Och det är så jag vill ha det.

IMG_9309

IMG_4710Men Sydafrikas mest kända nationalpark, en vildmark av Belgiens storlek, är fortfarande fantastisk. Djuren bubblar i nästan varje snår.
Jag påminns än en gång hur vacker den svenska naturen är, men tom på stora djur. Och små djur också, för den delen.

IMG_0467

Vårtsvin

IMG_9422Skuggfågel

IMG_9794

Gapnäbbsstork

Så när vi säger hej då till Kruger i regnet, och när jättekungsfiskaren blir det sista djuret vi ser innan fruktodlingarna tar över utanför parken, så känner jag mig lugn. Jag tror att jag kommer hit igen. Jag vill verkligen komma hit igen, men känner ingen brådska, alls.

IMG_9778Jocke och Gunnar summerar Krugerturen hittills på den stora kartan.

IMG_0570Blå fjärilsfink

IMG_0597Brunhuvad kungsfiskare

IMG_0173Impala

IMG_0106Gepard

TwitterShare

Vem tittar på vem?

IMG_6396

IMG_9654Grön markatta och chacmababian

Tre var vi som åkte till Kruger innan återresan till Sverige. Jocke, jag och Gunnar. Vi åkte till vildmarken och mötte massor av djur, bland tälten.

IMG_0192

IMG_0189Rödvingad stare

De är varelserna som bestämt sig för att titta på oss, lika mycket som vi tittar på dem. De tittar och väntar. De vet att människor äter och slarvar. Så fort vi vänder ryggen till slår de till. Chipspåsen eller mangon knycks från campingbordet. Bullresterna tas från restaurangbordet.

IMG_9882

Trädgårdsbulbyl

Men så finns där också djuren som bara verkar gilla att hänga med oss. För att vi levererar gröna gräsmattor, eller för att vi ger ett visst skydd mot de stora rovdjuren.

IMG_0149

IMG_0134Buskbock

– Nä, det här är det gulligaste djuret i Kruger, utbrister vi varje gång de dyker upp.
Förutom kanske bland husen på campingplatsen Mopane. Det är här som ödlorna härskar. Varaner, skinkar och geckoödlor.
Här säger vi mest oj, när de ibland mer än meterlånga ödlorna kravlar förbi och nästan uppfyller min dröm om att besöka ett Jurassic Park.

IMG_9891

IMG_9898IMG_9765IMG_4700

TwitterShare

Avslutet

Nyarssavann1Ett nytt år. 2016.
Året som började på savannen med vännerna. De som kom ned för att hämta hem mig. För precis ett år sedan hade jag mina första lektioner som blivande naturguide. Nu guidade jag mina vänner i bushen.

Nyarssavann2

Och att guida innebär allt som oftast att byta punkterade däck.
Jag hatar att byta punkterade däck men det hör liksom till. Också under en nyårskörning, tydligen. Alltså är det jag som hukar mig lite längst till vänster, med reservdäcket.

SkornaVi vandrade också, i Blyde River Canyon.

IMG_8712IMG_4662IMG_8725Och vi bodde en vecka på Jobs Halt, ett hus i reservatet Makalali. Utan staket och med lejon och elefanter som grannar. Alltså väldigt nära grannar.

elefantstegen Elefantens steg syns framför tältet, under tältpinnarna som den välte under natten.

IMG_8579IMG_8570IMG_8600

TwitterShare

Gästerna

Så var de här. Plötsligt är nu nu och Jocke och Gunnar sitter bänkade. Redan efter några timmar ser de ut som safariveteraner. Som Hemingways eller Blixens efterträdare, minus jaktambitionerna, men med varsin öl i högsta hugg.

TwitterShare

Sommarmusik

bulbulTrädgårdsbulbylen välkomnar sommaren i Kruger nationalpark. Och just idag, alltså dagen som är Sydafrikas längsta dag, känns det extra passande att lyssna på hur livet instinktivt sjunger in de kommande generationerna.

TwitterShare