Författararkiv: stefannordberg

Natur på SL-kortet: Skanstull

Jag drog till Skanstull. Till grönområdena runt Eriksdalsbadet, i skuggan av den bullriga Skanstullsbron.
Det är ett välbesökt område, med ett utegym, några barer och en båtklubb. Men här finns också lummiga kolonilotter och mäktiga lövträd som hänger ned över Årstavikens vattenspeglar.
Det här är perfekta fladdermusmarker.

Fladdermusbild1Patrik Dinnétz, lektor i biologi på Södertörns högskola och fladdermusexpert.

I Sverige har man påträffat nitton fladdermusarter. Fem av dessa arter finns i Stockholms inre områden: Stor fladdermus, nordisk fladdermus, gråskimlig fladdermus, vattenfladdermus och dvärgpipistrell.
Det berättar Patrik Dinnétz som är lektor i biologi på Södertörns högskola. I botten är han botaniker men en av hans stora passioner är fladdermöss.
Han berättar att även om de är svåra att se, så finns fladdermöss i princip överallt i Stockholm. De behöver bara tillgång på mat, boplatser och grönområden som inte behöver vara större än en medelstor park.
Själv har han med sin ultraljudsdetektor kunnat lyssna på två fladdermusarter, på sin innergård, mitt på Södermalm.

Fladdermusbild2Med på turen har vi en ultraljudsdetektor. Med den kan vi lokalisera fladdermössen när de flyger runt i mörkret, sökandes efter insekter och utstötandes klickande ljud som vi inte kan höra med våra öron. Apparater som denna går att köpa för några tusenlappar.

Det är sent i september när vi besöker grönområdena runt Skanstull. Det kan tyckas sent för ett fladdermussafari, men en del fladdermusarter är aktiva en bit in i oktober. När kylan blir för påtaglig och insekterna för få, flyttar en del arter söderut, medan andra söker upp lämpliga håligheter för att gå i dvala.
Och lämpliga håligheter finns faktiskt runt Årstaviken. Här finns det nämligen gamla militärrum som stängts igen, förutom för några små hål i dörrarna. Hålen är lagom stora för att fladdermöss ska kunna flyga in och slå sig till ro under de kalla vintermånaderna.

TwitterShare

Natur på SL-kortet: Näckrosen

Ungefär 60 häckande fågelarter. Sju fladdermusarter. Massor av fisk och groddjur. Få platser i Stockholmsområdet har en så rik natur som Råstasjön.

IMG_4504Råstasjön innehåller tvåknölsvansrevir. Under häckningen bevakar svanparen revirgränsen intensivt och, ibland, aggressivt.

I det här avsnittet av Natur på SL-kortet tar vi en två kilometer lång promenad, runt den grunda  Råstasjön, som ligger mittemellan Näckrosens tunnelbanestation, och Nationalarenan i Solna.
Guide är Hasse Ivarsson, som spanat på fåglar här i över 40 år.

Råsta2Hasse Ivarsson har regelbundet guidade turer runt Råstasjön i Solna.

Råstasjön lever med sina årstider. På försommaren håller sångfåglarna en intensiv konsert i alsnåren runt sjön. På sommaren simmar små andungar runt och tigger mat av förbipasserande människor. På vintern flyger hägrar från Djurgården hit för att äta utfodrad mat.
Hasse Ivarssons favoritperioder är våren och hösten, med alla flyttfåglar. De kommer hit eftersom Råstasjön har gott om mat, som till exempel fisk.

Råsta6Vem tittar på vem?

Området runt Råstasjön har i decennier varit föremål för åtskilliga byggplaner. Inte minst har det dom senaste åren varit ett uppmärksammat bråk mellan Solna kommun och olika miljöföreningar, till exempel föreningen Rädda Råstasjön.

IMG_4397

Stora delar av Råstasjön täcks av täta vassruggar.

Det var 2014 som kommunfullmäktige i Solna antog en detaljplan för Råstasjöns östra hörn. Det handlade då om att bygga 600-700 nya bostäder.
Detaljplanen överklagades i flera instanser och i början av 2016 upphävde Mark- och Miljööverdomstolen detaljplanen.

IMG_4758Under vinterhalvåret invaderas Råstasjön av hägrar.

Solna kommun hade möjlighet att överklaga domen men valde att avstå. Det blir alltså inga bostäder här men striden är ändå inte över, berättar Hasse Ivarsson.
— Området ska nu bli ett naturreservat. Men nätverket Rädda Råstasjön, som kämpat mest för att området ska lämnas ifred, strider nu för att natureservatet ska bli större än vad kommunen vill. Nätverket vill att allt inom de omkringliggande vägarna ska lämnas ifred. Kommunen vill endast ha en strandskyddszon på 100 meter, säger han.

Råsta3Råstasjön ligger intill nya Friends Arena. Solna kommun hade också planer på att bygga hundratals bostäder mellan arenan och sjön, men de planerna är nu stoppade.

Råstasjön alltså. När skymningen tätnar har vi gått varvet runt.
Det är en liten sjö, med en stormig nutidshistoria och även dokumenterade problem med miljögifter. Men samtidigt en plats med en stor biologisk mångfald.

IMG_4374Hungriga gräsänder.

IMG_4459Snatteränder.

IMG_4491Japp, gråsiskan sitter där.

TwitterShare

Natur på SL-kortet: Medborgarplatsen

”Om närvaron på en grizzlybjörn är en indikator på hur vilt ett område är, på hur utsträckt det obebodda habitatet är, blir råttan en indikator på människans närvaro.”
Det skriver Robert Sullivan i sin bok Rats.
Under ett år satt han under nätterna på en bakgata på Manhattan för att spana på råttor. Han pratade med skadedjursbekämpare och råttälskare och biologer.
Och han skriver:
”I New York City lever faktiskt de flesta råttor i tyst desperation, gömmer sig under människans bord, stressar, kilar skräckslagna iväg. Hotas av större råttor.”

IMG_6289

Omsättningen på råttor är stor.

Och att vara så oönskad sätter sina spår.
En råtta blir sällan mer än något år. Å andra sidan har råttor en häpnadsväckande reproduktionsförmåga.
”Råkar du befinna dig i New York eller någon annan större amerikansk stad när du läser denna mening är det högst troligt att du är i närheten av två eller fler råttor som har sex”, skriver Robert Sullivan.
Råttor kan ha sex tjugo gånger om dagen. Om det finns tillräckligt med mat kan en honråtta producera upp till tolv kullar om året med tjugo råttor i varje. Ett råttpar har potentialen att få 15 000 avkomlingar på ett år.
Fast de flesta dör alltså.
Men trots den höga dödligheten är just brunråttan ett högst fruktat djur. Inte bara i New York, utan i princip överallt, inklusive Stockholm.
Och om just råttan handlar detta avsnitt av Natur på SL-kortet.

Och vi gör det med ett stopp vid Medborgarplatsen, men vi hade kunnat ta vilken station som helst för att skildra avsnittets fokusdjur. För brunråttan finns verkligen överallt.
Det är en gnagare som har erövrat världen. Som har gått i människans fotspår och frodas, överallt där vi frodas. Som frodas, tack vare oss.

IMG_1135

Nattvandring på Södermalm. Men var är råttorna?

Stockholm är inte bara människans stad. Det är också råttans. En stad med en unik råtthistoria.
Om detta pratar jag med Frida Starck Lindfors, utställningsproducent på Stadsmuseet i Stockholm.
Hon råkar också vara livrädd för råttor.

IMG_1134

Det gäller att hålla utkik efter dessa små skyltar. Inte minst om en är hundägare. Hundar och råttgift är en dålig kombination.

De senaste åren har det rapporterats om en rad råttinvasioner i lokal- och riksmedia.
Till exempel om familjen i Solna som fick besök av en 40 centimeter lång råtta. Svansen ej inräknad i längden.
Råttan uppmärksammades först av familjen då det uppstod märkliga dunkanden under diskbänken. När råttan fastnade i en råttfälla var den för stor för att dö direkt. Istället drog den iväg för att sakta dö bakom lägenhetens vitvaror. Och familjens katt drog sig undan så länge den jämnstora råttan var vid liv.
Och inte minst Östermalm har drabbats av flera råttinvasioner. Vid anrika och flotta byggnader som Östermalmshallen och Dramaten har Anticimex haft fullt upp. På Dramaten var det under 2016, framför allt biljettkassan som fick oönskade besök via ett hål mot Nybrogatan.
Och runt Karlaplan skapade gnagarna rubriker nyligen när deras täta besök till soptunnorna på Karlavägen skapade riktiga råttstigar i gräsmattorna.
Men bortom alla dessa historier och rubriker besöker jag och Frida Björns trädgård, den bedagade parken med ledsna träd och skateboardramper, alldeles intill det mer kända Medborgarplatsen.
Bakom den för krogbesökarna så kända grillen. Här finns det sopor med mat, och mörka skrymslen och vrår. Perfekta råttmarker.

IMG_0524Råttbibeln.

Kärt, eller ökänt barn har många namn: jordråttan, vandringsråttan, laduråttan, åkerråttan, flyttråttan, husråttan, avloppsråttan, skeppsråttan, grändråttan, den grå råttan, den vanliga råttan, och brunråttan.
Den tillhör den största däggdjursordningen; gnagarna, med över 400 arter i världen. Vanligtvis är arterna små och näpna. Men det gäller inte brunråttan.
Om den får leva växer den tills den blir ungefär 25 centimeter lång, svansen exkluderad. Alltså ungefär som en genomsnittlig vuxen mansfot. Och den kan då väga runt ett halvt kilo.

Fast visst finns det större exemplar.
Hur sanna historierna om dessa jätteråttor är, är såklart ofta svårt att belägga, men råttor på över kilot ska regelbundet upptäckas av skadedjursbekämpare och andra som möter råttor i vardagen.
Men varför är råttan, med så många namn, så illa omtyckt?
Är det den kala svansen? Den som liknar en fet rot, eller en ondskefull parasitisk larv, redo att kontaminera den mänskliga huden?
Är det gnagarnas fräcka uppsyn? Deras oförskämda beslut att dra nytta av vår kultur?
Vår fyrbenta och smutsiga skuggnatur. Pipande Mister Hydes som kryper i våra avlopp, bärandes på loppor och virus. Bajsinsmetade djur som kommer upp i våra hem för att ta vår mat.

Och sniffa. Råttor har verkligen ett bra luktsinne, till skillnad från synen som är lite halvkass. Kanske bidrar det till att cirka 50 000 människor beräknas bli bitna av råttor varje år. Många av dessa är barn och spädbarn som blir bitna i ansiktet.
I boken Rats skriver Robert Sullivan att det kanske beror på att vi helt enkelt luktar matrester i ansiktet.

Och så är det ju det här att råttorna verkligen har bidragit till en himla massa människors död. Brunråttans nära släkting svartråttan var bärare av den loppa som spred digerdöden. Alltså pesten som dödade en tredjedel av Europas befolkning under medeltiden.

Alltså, varför ska vi överhuvudtaget acceptera råttan?

Robert Sullivan konstaterar att råttans historia är vår historia. Vi är verkligen fantastiskt lika i vad vi gillar att äta, i att ta för oss. Att vara generalister och anpassningsbara. Råttorna är överlevare och på så sätt spännande att studera.
Och vilka är egentligen vi att säga vilka djur som ska få leva? Djuren, kanske inte minst råttorna, finns inte till för vår skull. Men de frodas definitivt, tack vare oss.

TwitterShare

Pausen – inför återkomsten

Så var då sommaren här. Och med det tar Natur på SL-kortet en paus. Vila måste intagas. Inspiration måste hämtas. Glass måste inmundigas. Fåglar måste skådas. Många måsten alltså, fast egentligen är allt frivilligt. Natur på SL-kortet är ju ett lustfyllt hobbyprojekt!

Innan vi ses i höst lämnar jag er med några minnen från de första elva avsnitten denna vår.

Puss och kram och grodkväk!

PS: Tipsa mig gärna om spännande naturplatser i Sthlm. Alla tips är välkomna, så länge de ligger på gångavstånd från en tunnelbanestation.

Avsnitt ett – Zinkensdamm:

soders fagelbarDet glada gänget som varje vinter matar fåglar på Söders fågelbar i Tantolunden.

Avsnitt två – Bergshamra:

IMG_3296

Jag tog en promenad runt Naturhistoriska riksmuseet med Eva Strengbohm, som har fobi mot uppstoppade djur.

IMG_0108En uppstoppad apa från museets gömmor i källaren.

Avsnitt tre – Stadshagen:

IMG_5666Jag och Hanna Sundelin gick på safari i Stadshagen. Vi hittade kanyler, barn som tände en brasa och, till slut…

IMG_2459… kaniner! Mission complete alltså!

 

Avsnitt fyra – Karlaplan:

Ugglevandring2Det var svinkallt, eller ska vi säga ugglekallt, när jag och ett gäng entusiastiska nattvandrare letade kattugglor på Djurgården. Tack vare den erfarna uggleguiden Henrik Waldenström hittade vi en hel del…

Avsnitt fem – Farsta strand:

kajorVad händer i staden när människan försvinner? Om det pratade jag med författaren Sofia Nordin i detta avsnitt.

Avsnitt sex – Gärdet:

Maggan och Tyra2Var hittar en lättast huvudstadens hundar? På Gärdet så klart! Jag och hundfantasten Magdalena Marano gav oss ut på hundsafari i Kaknästornets skugga.

Avsnitt sju – Åkeshov:

IMG_2057Grodguiden Vide Ohlin tog oss med på ett kväkande äventyr i Åkeshov. Bland nyanlagda groddammar.

IMG_3571Och vi hittade en hel del faktiskt! Som denna vårystra vanliga groda, till exempel.

Avsnitt åtta – Västra skogen:

farenFår. Ett stående inslag på Stockholms 4H-gårdar. I det här avsnittet besöktes Augustendals 4H-gård. Och som om det inte var nog tog vi ett snack med sociologiprofessorn Tora Holmberg om djur kan utveckla oss till bättre människor.

Avsnitt nio – Bagarmossen:

bagarmossen petra1Vad kan en japansk trädgård tillföra i en förort till Stockholm? Rätt mycket, menar Petra Wetterholm, guide i Bagarmossens japanska trädgård.

Avsnitt tio – Råcksta:

IMG_6628Ett avsnitt om Stockholms tystnad. Jag och yogaläraren Felicia Thorell gick en promenadslinga i Råcksta som ingår i projektet Guide till tystnaden. Och prövade på yogaövningen Meditation for conquering death.

Avsnitt elva – Skogskyrkogården:

hjartstegKan naturen hjälpa till att läka sår? Ja, tror Anna Håkansson vars dotter ligger begravd på Skogskyrkogården. Tillsammans med henne undersökte vi mer vad detta världsarv har för hemliga naturpärlor.

IMG_3780Till exempel en grönfink, visade det sig.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

TwitterShare

Natur på SL-kortet: Skogskyrkogården

Bland gravarna på Skogskyrkogården växer nästan 10 000 tallar. De bildar en katedral av barr över de små gravstenarna.
På Skogskyrkogården finns nämligen inga pampiga gravstenar, utom möjligen Greta Garbos. Istället är tanken att människans roll som en del av naturen, ska framhävas. Tallarna, och landskapet, är en tydlig del av kyrkogårdens arkitektur.

IMG_3545

Bygget av Skogskyrkogården började för 100 år sedan, 1917. Arkitekterna Gunnar Asplund och Sigurd Lewerentz, som var arkitekterna bakom förslaget, hade då vunnit en arkitekttävling med sitt förslag Tallum.
När kyrkogården invigdes, 23 år senare, hade bygget lett till sönderfallet av arkitekternas vänskap. Sigurd Lewerentz hade fått sparken och skulle, åtminstone tillfälligt, dra sig tillbaka från arkitekturen i över ett decennium.
Gunnar Asplund arbetade så intensivt att han dog, några månader efter kyrkogårdens invigning 1940.

IMG_3728

Om man på Internet skriver in sökorden natur, terapi och sorg., dyker otaliga länkar upp, till terapiformer och artiklar om människor som gått till skogs, för att hitta sig själva eller för att återfinna glädjen med livet.
På så sätt är Skogskyrkogården en kyrkogård i tiden eftersom naturen i sig är platsens viktigaste byggnad.
Skogskyrkogårdens böljande landskap med glesa tallsalar och hemlighetsfulla snår ska få människan att försona sig med sin sorg. Och arkitekterna Gunnar Asplund och Sigurd Lewerentz försökte aktivt förstärka den effekten. Ofta genom att besökaren får vandra genom allt tätare skogar fram till kyrkogårdens olika kapell. Ett sätt att bokstavligen möta livets skuggor.
Men där man sedan kommer ut i ljuset på andra sidan byggnaden, i öppnare delar av parken.

IMG_3473

Livet går vidare och naturen återföds. Nya generationer av liv piper i parkens fågelholkar, fästa vid de ålderdomliga träden. Och mellan gravstenarna flyger föräldrarna omkring, jagandes insekter. Eller så sjunger de in den nya sommaren.

IMG_3780

IMG_2482Och under fågelholkarna går jag och avsnittets gäst Anna Håkansson. Vi är här för att besöka hennes dotter Ediths grav.
När Edith begravdes fick hon en julros som sällskap. En julros som nu vuxit sig stor och kraftig. En murgröna klättrar på hennes gravsten.

IMG_6737

– Det kanske är Stockholms vackraste plats. Med den ålderdomlig naturen i form av tallarna. Och det är så stort. Som en nationalpark. Det är trösterikt att hon finns på en sådan vacker plats. En ynnest på något vis, säger Anna.

hjartsteg

TwitterShare

Natur på SL-kortet: Råcksta

Jag åkte till Råcksta för att vandra i tystnaden, tillsammans med yogaläraren Felicia Thorell.
Tillsammans gick vi en av Stockholms stads promenadslingor som ingår i projektet Guide till tystnaden. Vår promenad började vid Råcksta träsk och fortsatte in i Grimsta naturreservat.

IMG_6611Vi sökte tystnaden. Vi fick höra naturens egna ljud. Och ganska många flygplan.

Kanske att Guide till Tystnaden kan jämföras med det amerikanska projektet One square inch of silence, startat av författaren och den akustiska ekologen Gordon Hempton.
Han reser världen runt för att spela in Världen som den lät, innan människan gjorde entré. Med One square inch of silence, påstår han sig ha hittat USA:s tystaste plats, i Olympic National Park.

Fast i både USA och i Stockholm handlar det mer om att vaska fram naturens egna ljud i en värld fylld av människor.

IMG_6614Mälarens strand, på promenadavstånd från Råckstas tunnelbanestation.

De 22 slingorna som ingår i Guide till Tystnaden, går genom områden som kombinerar god ljudkvalitet och gröna upplevelsevärden, enligt Stockholms stad.

Själv är jag nyfiken på om det finns en koppling mellan den yttre och den inre tystnaden. Om naturens egna ljud kan hjälpa oss att nå inre harmoni. Om bland annat detta pratar jag med Felicia i detta avsnitt.

IMG_6628Felicia försökte lära mig yogaövningen Meditation for conquering death. Övningen med det storartade namnet handlar om att stärka koncentrationsförmågan genom att utestänga yttre intryck, och istället leta efter en inre tystnad.

IMG_6633Slingan vi gick passerar Råcksta träsk.

TwitterShare

Natur på SL-kortet: Bagarmossen

Världens äldsta trädgårdsbok heter Sakuteiki. Den skrevs i Japan för nära tusen år sedan och är en samling goda råd till trädgårdsarkitekter.
Ett råd är ”När du skapar en trädgård, låt framstående verk av forna mästare vägleda dig. Men ta även hänsyn till husägarens önskemål likväl som din egen smak.”
En något pragmatisk inställning alltså.

IMG_0061
Å andra sidan är väl bilden av den japanska trädgården något stramare.
En japansk trädgård behöver inte innehålla en enda växt, bara man kan finna ett lugn i den, läser jag i en trädgårdstidning.
Naturen är helig och ska vördas. Stenar är mycket viktiga.

bagarmossen skylt

Det gäller också i Bagarmossens hemliga, japanska trädgård.

bagarmossen bank

Inklämt mellan miljonprogrammets huskomplex och en vägkorsning. Bortom det lokala köpcentrumet och cirka tio minuter från tunnelbanestationen, går det att finna lugnet i Bagarmossen.
Genom en liten port. Såsom det anstår en trädgård som denna.
Direkt efter porten en anslagstavla på vänster sida, om kommande evenemang och om att inte rasta hundarna här.
Och framför besökaren: Bagarmossens offentliga men ändå hemliga japanska trädgård. En gles tallskog med vintergröna bamburuggar, och en svag doft av tvättmedel från den närliggande tvättstugan.

bagarmossen tallkronor

bagarmossen glasskal För bara några decennier sedan var platsen för den japanska trädgården en ogenomtränglig slydunge. Men en av områdets boende, Pål Bergström, fick 2003 en vision. Platsen skulle bli en grön mötesplats. Och eftersom han redan varit med om att starta svenska bonsaisällskapet, var inriktningen klar.
Genom ett så kallat brukaravtal med kommunen fick han och hans fru Anneli, tillstånd att rusta upp platsen, utan betalning och med villkoret att den skulle vara offentlig.
Paret har idag flyttat från platsen. Men kvar finns en 3000 kvadratmeter stor lunga. För att slyn inte ska återta området, har en grupp boende i området tagit över skötseln. En av dem är Petra Wetterholm, som är avsnittets gäst och guide. Hon kan inte bara mycket om den japanska trädgården, hon är lärare i skogsmeditation också.

bagarmossen petra1Petra Wetterholm under besöket i den japanska trädgården som ägde rum i februari 2017.

TwitterShare

Natur på SL-kortet: Västra skogen

Vad kan en 4H-gård erbjuda en stadsmänniska?
Ganska mycket om man läser organisationen 4H:s egen hemsida. Det praktiska umgänget med djur kan få oss att växa som människor.

legokossaDen perfekta stadskossan?

För att se om jag kan växa besöker jag Augustendals 4H-gård, på promenadavstånd från Västra skogens tunnelbanestation.
På plats möts jag av hungriga får, skeptiska getter och näpna kaniner. Samt djurvårdaren My Hempele.

kaninMy Hempele med den franska vädurskaninen Albin.

En bondgård mitt i stan.
– Det är många som stannar till, glada över att få träffa djuren här, berättar My Hempele.

Men är det verkligen så att umgänget med djur är vägen till våra bättre jag? I programmet reder Tora Holmberg, sociologiforskare på Uppsala universitet, ut begreppen.

farskalleFår, boendes på Augustendals 4H-gård.

TwitterShare

Natur på SL-kortet: Åkeshov

Det är alltid rätt att gå till närmaste damm för att se vad som är på gång. Men kanske att det är extra rätt på våren.

IMG_3571Grodmöte i Judarskogens naturreservat, Åkeshov.

Jag gjorde det. Eller rättare sagt: Jag gick på groddjurssafari i Åkeshov, tillsammans med ungefär 20 andra nyfikna stockholmare. Utflykten anordnades av Stockholms stad i samarbete med Grodkollen. Vi besökte bland annat Judarskogens naturreservat  och Kyrksjölötens salamanderdamm och vad som väntade, intill villakvarterens fruktlundar och studsmattor, var ett groddjursmecka.

IMG_2023Promenaden till Kyrksjölötens salamanderdamm går från Åkeshovs tunnelbana, genom Kyrksjölötens naturreservat.

VideGuide var Vide Ohlin, projektledare för Grodkollen.

Vi möttes av hormonstinna paddor och små färggranna drakar. Eller mindre vattensalamandrar som de också heter. Under våren utspelar sig groddjurens parningslekar, som ofta kan bli högljudda affärer.
Fast de tystnade när vi kom för nära.

salamanderMindre vattensalamander, som är just ganska liten.

IMG_2072Parningssugna paddor i Kyrksjölöten. Den mindre hanen hoppar på honans rygg.

I Stockholm kan de som har ögonen med sig upptäcka fem olika arter av groddjur: vanlig padda, vanlig groda, åkergroda samt mindre och större vattensalamander.
– Stockholm är en bra grodmiljö, och det blir bättre och bättre, berättar Vide Ohlin, projektledare för Grodkollen.
Han syftar på att en rad projekt i området lett till byggandet av cirka 30 dammar de senaste åren. Och just dammar är viktiga för groddjur som behöver vattnet för sin parning, och som barnkammare.

IMG_5013

Mitt fritidshus i Östergötland är inte bara mitt. Jag delar tillvaron med ett gäng paddor.

IMG_4301Trädgårdsarbete på mitt lantställe innebär umgänge med paddor.

groda vid poolenUnder min tid som naturguide i Sydafrika var grodorna närvarande, i allra högsta grad. Här en poolälskande trädgroda, eller en grey foam-nesting tree frog, som den heter på engelska.

badrumsgrodaOch en tvålälskande groda.

orm ater grodaOch en dödsdömd groda utanför min dörr. Boven: en spotted bush snake.

TwitterShare

Natur på SL-kortet: Gärdet

Det bor cirka 50 000 hundar i Stockholms län. Hundar som är registrerade av Stockholms kennelklubb alltså (det totala antalet hundar i området är antagligen mycket högre).
Hundar som ofta är älskade av hängivna mattar och hussar. Hundar som är stora, små, lata, elaka, gulliga. Allt det som olika människor är och mer därtill.

Maggan och Tyra2

Maggan och pudeln Tyra.

Och många tar sin promenad på Gärdet.
– Faktum är att Gärdet är Stockholms hundmecka, berättar Hans Rosenberg, Kennelklubbens presstalesperson.
Här kan en hund släppa lös sin inre varg och springa bortom storstadens hundrastgårdar.

Kennelklubben3

Hans Rosenberg, Kennelklubbens presstalesperson, och hans bästa vän.

Och det är därför avsnittet om Gärdet tillägnas hundarnas värld. Med mig har jag Magdalena Marano. Hon och jag delar, tillsammans med några andra, vårdnaden om dvärgpudeln Tyra.
Och det känns bra. Magdalena är den mest hundälskande människan jag känner. Hon älskar hundar så mycket att hon tatuerat in alla hundar hon levt med på sin axel.

Maggans tatueringMaggans liv med hundar, sammanfattat i en tatuering.

Hund fran Aten1Hund fran Aten2Gatuhundar från Aten.

TwitterShare