Författararkiv: stefannordberg

Missförstådd

Nu ska jag ta i.

IMG_8311

Den som inte tycker att hyenor är vackra har en konventionell smak. En ogenomtänkt syn på vad som är vackert och fult. IMG_8387

Det är lätt att titta på Lejonkungen och sedan bilda sig en uppfattning om hur hyenor är.

IMG_8405

Vad som inte framkommer i Lejonkungen är att fläckiga hyenor lever i matriarkat. Alla hanar är underordnade alla honor. Inte heller berättar Disney att honornas och hanarnas könsorgan ser i princip likadana ut.

IMG_8333

De fläckiga hyenorna knäcker benpipor och kan springa snabbare än Usain Bolt. Och de trivs i Makalali.

TwitterShare

Det prasslar

Snablar och fläckiga pälsar. Hörntänder och nattliga vrål. Platta acaciaträd och ystra syrsor. Är det essensen av afrikansk natur?

Jag tittar på marken och hör hur det prasslar.

IMG_8156

Termiter. De bygger höghus med skorsten och luftkonditionering. De har egna svampodlingar. Och de finns i princip överallt här. Deras bon blir som enorma hyreshus för andra djur, som mambor, mungos, jordsvin och hyenor.

IMG_8187

Termiter är ett med savannen.

TwitterShare

Gästerna

Det är en sak att prata om ormar. Och en annan att faktiskt upptäcka dem.

IMG_8199 En av skolans stamgäster: en fläckig busksnok. Ofarlig för människor. Livsfarlig för geckoödlor.

Ormarna kan dyka upp vid poolkanten. Eller, som häromdagen, på damtoan i form av en vresig spottkobra som spottade flera gånger. Lyckligtvis utan att träffa några ögon eller sår.

En solglasögonprydd lärare fångade den och släppte den på okänt ställe.

 

TwitterShare

Resande

IMG_8108Jag gillar tanken att så många djur har flera kontinenter som sitt hem.

Många av de fåglar vi kallar för våra bor i länder som Kenya, Elfenbenskusten eller Sydafrika större delen av året. Svalor, fiskgjusar, sångare.

Och europeiska blåkråkor. Inte så vanliga i Sverige, visserligen, men ändå. Just nu är de här i Makalali. I mars-april flyger de tillbaka, över en kontinent, över Sahara och Medelhavet. De stannar några månader, ser några ungar växa upp, äter lite gräshoppor. Och sedan far de söderut igen.

IMG_8139

TwitterShare

Det som blev kvar

På tal om geparder.

Eftersom det är en naturguidekurs jag går, nöjer vi oss inte med att titta på katter som äter. Vi kör en runda och kommer tillbaka i mörkret, för att titta på liket som blev kvar.

Impalan är den perfekta hjorten säger läraren K, och lyfter på kadavrets huvud medan dyngbaggarna kryper runt våra fötter och flugorna surrar framför ögonen.

– Dess näsa och svalg gör att den är mer anpassningsbar än andra antiloper, fortsätter han och ber oss titta närmare på huvudet.

Han föreslår att vi ska känna på det också. Liksom på hornen och klövarna.

Mina klasskamrater sträcker fram fingrarna. De känner och ställer frågor och jag undrar, yr av likångan, om jag får gå och kissa.

– Javisst. Gå inte för långt in i snåren bara, för hyenorna är nog i närheten, svarar han.

Och efter det åker vi hem och äter middag.

TwitterShare

Köttlunch

IMG_8091Det här med katter. Prickiga, fläckiga. Bruna och gula. Gråa och randiga. Små och väldigt stora.

Alla finns de här i Makalali.

De syns bara inte. I alla fall inte så ofta. Det är därför det blir rusning när de skymtats i något snår. Vi hade tur. Efter bara några turer i parken stötte vi på två gepardhanar, ätandes en impala.

– Troligtvis är de bröder. De klarar sig bättre om de håller samman. De kan slå större byten då, berättar läraren.

Dagen efter mötte vi dem igen. Gåendes över en av grusvägarna med spända, väldigt spända magar.

TwitterShare

Husdjur

Grodan som älskade tvål. Skulle kunna vara titeln på uppföljaren till Hundraåringen som bla bla bla, men här på Bushwise finns den på riktigt.

IMG_1592-8.JPG

TwitterShare

Morgonvrål

Intill Makalali tassar lejonen i morgonsolen. Staketen ramar in djuren i de privata naturreservaten, och stänger ute människorna som inte ska vara där.

– Vi har haft lejon som stått och rutit på varsin sida av staketen, i olika reservat, berättar en av guiderna/lärarna.

– När jag var här senast hade vi två zebrahannar som stod och tittade på varandra hela dagarna. På varsin sida av vägen, bakom sina staket. De kanske var förälskade, fortsätter en av klasskamraterna.

Så sorgligt. Så vackert.

TwitterShare

Företräde

KameleontenOkej. Kameleonter är the shit. Tungan är längre än kroppen. Ögonen kan röra sig åt olika håll, oberoende av varandra. Och de leker gärna ”sitter jag helt still så syns jag inte-leken”. Inte helt lyckat på en grusväg. Men guiderna i Makalali har ögonen på skaft, precis som kameleonterna. De väjer för reptilerna som har företräde. Ibland ska saker och ting få ta sin tid.

Kameleonten

 

TwitterShare