Författararkiv: stefannordberg

Natur på SL-kortet: Alvik

Natur på SL-kortet har tagit semester. Första avsnittet denna säsong handlade om råttan. Det sista avsnittet om dess större släkting bävern.

Sveriges, och Europas största gnagare som de senaste decennierna intagit Stockholms vatten. Och tappat en stor del av sin skygghet, vilket märktes under en bäversafari i Alvik.

IMG_1666Japp, jag och Alvikbon Fia Stevens gick på bäversafari i just Alvik och mötte en bäver som betar där mellan oss.

Och för den som inte lyssnat på avsnittet om råttorna kommer här länken igen:

TwitterShare

Natur på SL-kortet: Mariatorget

Södermalm.
Vi pratar SoFo. Krogrundor. Män som hatar kvinnor-turister. En korv med bröd. Bandy på Zinken.
Och fågelskådning. Södermalm kan sägas vara ett slags paradis för innerstadsfåglar.

IMG_0693Vi såg till och med pingviner.

Det senaste avsnittet av Natur på SL-kortet tittar alltså uppåt. Mot skyn och mot träd och buskar. Tillsammans med tre glada människor och en pudel.
Tillsammans försöker vi ta reda på hur många fåglar man kan se under en eftermiddag på Södermalm.

IMG_0731Undertecknad, Joakim Rindå, Marie Carlsson, Katarina Bonnevier och Tyra tittar uppåt mot skyn denna dag (okej kanske inte Tyra).

IMG_0736Inspelning av nytt avsnitt pågår, med hjälp av ett rejält vindskydd. Vi spanar fåglar på Södermalm.

Och vi ställer oss frågan vad en betongfågelskådare är. För att få svaret på det intervjuar jag en medlem av gruppen betongfågelskådarna. En grupp som tycker att Långholmen är för mycket djungel för att få räknas som innerstad.
Varje år tävlar de cirka 100 medlemmarna om vem som kan se flest fågelarter innanför tullarna. Vinnaren brukar för det mesta lyckas se över 100 arter.

IMG_4839Vill man räkna fågelarter på Södermalm är det alltid en bra idé att bege sig till öns stränder.

I Stockholms innerstad häckar runt 60 fågelarter, och fågellivet är med det relativt rikt för att vara en storstad. Och ännu fler arter blir det om hela Stockholm inkluderas.
Enligt Stockholms stad har det dom senaste åren häckat 126 arter i hela storstadsområdet.
Några av orsakerna till det förhållandevis rika fågellivet är att huvudstaden erbjuder ett varierat landskap med många olika miljöer. Vi pratar parker med gamla träd och täta snår, öppna ytor, mycket vatten och många fågelmatande människor.
Och Södermalm är alltså en extra bra stadsdel för betongfågelskådning.

IMG_4915Nötväcka.

IMG_1935Koltrast.

Extra dramatik på vår tur blir det då ryktet om en berguv sprids, bara dagen innan vår tur. Ett exemplar av Europas största uggla, ska ha slagit sig ned på en balkong i Hornstull.
Frågan är ju såklart om den verkligen finns kvar ett dygn senare. Och om ugglan verkligen är på riktigt.
Vi avslutar vårt fågelspanaräventyr på Södermalm med att ta reda på det, på en bakgata i Hornstull.
Nedan är det vi fann…

IMG_4856En något stiff berguv.

Vi upptäckte en inte helt levande berguv. Men det ska visa sig att det faktiskt suttit en riktig berguv på samma gata, dagen innan. Kanske ville den ha lite sällskap i den tidiga vårluften.

Och hur många fåglar såg vi nu i slutändan?
Det blev 20 arter. Inte illa för en ganska kort promenad, en eftermiddag på Södermalm.

TwitterShare

Natur på SL-kortet: Universitetet

I Stockholm finns det en ekkyrkogård.
I närheten av Stockholms universitet, i skuggan av fortfarande levande ekar och andra lövträd. I en hemlig lund.
Det är en kyrkogård som sjuder av liv. Detta eftersom ekarnas död är livsvillkoret för en lång rad små, sällsynta och spektakulära varelser.

IMG_3716Johan Lind, docent i etologi på Stockholms universitet, har traskat in i ekyrkogården i närheten av just universitetet.

– Det är extra viktigt att den döda ekveden inte försvinner från området. Att människan inte städar upp för att skapa en för oss estetiskt tilltalande park, säger Johan Lind, docent i etologi på Stockholms universitet, och författare till boken Quercus – ekens mångfald.
Inte minst är det viktigt för det lilla kryp vi kommit hit för att titta på: Den bredbandade ekbarkbocken.

IMG_6913

Den bredbandade ekbarkbocken liknar en bålgeting för att bli lämnad ifred av sina fiender.

Det är en skalbagge som i Sverige, fram till förra året, bara fanns här på Djurgården. Förklaringen är dess beroende av död ekved för att lägga sina ägg. Och det ska inte bara vara död ekved. Veden ska vara färsk också.

IMG_3691Fram till förra året fanns den bredbandade ekbarkbocken bara på Djurgården i Sverige.

Men den bredbandade ekbarkbocken är alltså verkligen inte ensam om att gilla en ekkyrkogård som denna. Eller ekar över huvud taget.
I Sverige kan träden ses som en symbol för biologisk mångfald. Uppemot 1500 arter är mer eller mindre beroende av eken för sin överlevnad. Det handlar om allt ifrån lavar och mossor till skalbaggar.

TwitterShare

Natur på SL-kortet: Svedmyra

Vad gör jag i Svedmyras utkanter en kylig vinterdag?
Besöker okända naturpärlan Majroskogen såklart. Ett förhållandevis okänt skogsområde på 65  hektar, beläget mellan stadsdelarna Svedmyra, Tallkrogen, Gubbängen och Bandhagen.

Majrosskogen4I Majroskogen finns det flera olika naturtyper, som hassellundar, granskog, alsumpskog och brandpräglad tallskog.

Jag och ungefär 25 andra personer är på guidad tur genom området, tillsammans med Anders Tranberg, ordförande för Naturskyddsföreningen i Stockholm.
Vi är här för att lära oss mer om en skog som är ett viktigt rekreationsområde för de närboende, men som samtidigt är okänd för de flesta andra stockholmare.
— Stockholms stad har här, liksom på många andra ställen, varit dåliga på att sätta upp skyltar som informerar om vad det är för skog, och vilka biologiska värden som finns här. Istället har de skyltar som visar var man får cykla, säger han.

Majrosskogen1Här är en entréerna till Majroskogen. Fast ingen skylt informerar om detta.

I Majroskogen häckar ett stort antal fågelarter, som till exempel nötskrika, större och mindre hackspett och tofsmes. Och det går att hitta en hel del sällsynta, vedberoende svampar. Som talltickan, till exempel.

Majrosskogen6I Majroskogen växer en hel del vedberoende svampar, som talltickan.

Majroskogen är den mest stadsnära spetsen på en grön kil av skogar och parker som sträcker sig från Nynäshamn och hit. Därför är området en viktig spridningskorridor för många arter som ska ta sig från ett område till ett annat, berättar Anders Tranberg.

Majrosskogen3Guide under turen är Anders Tranberg, ordförande för Naturskyddsföreningen i Stockholm.

 

TwitterShare

Natur på SL-kortet: Skanstull

Jag drog till Skanstull. Till grönområdena runt Eriksdalsbadet, i skuggan av den bullriga Skanstullsbron.
Det är ett välbesökt område, med ett utegym, några barer och en båtklubb. Men här finns också lummiga kolonilotter och mäktiga lövträd som hänger ned över Årstavikens vattenspeglar.
Det här är perfekta fladdermusmarker.

Fladdermusbild1Patrik Dinnétz, lektor i biologi på Södertörns högskola och fladdermusexpert.

I Sverige har man påträffat nitton fladdermusarter. Fem av dessa arter finns i Stockholms inre områden: Stor fladdermus, nordisk fladdermus, gråskimlig fladdermus, vattenfladdermus och dvärgpipistrell.
Det berättar Patrik Dinnétz som är lektor i biologi på Södertörns högskola. I botten är han botaniker men en av hans stora passioner är fladdermöss.
Han berättar att även om de är svåra att se, så finns fladdermöss i princip överallt i Stockholm. De behöver bara tillgång på mat, boplatser och grönområden som inte behöver vara större än en medelstor park.
Själv har han med sin ultraljudsdetektor kunnat lyssna på två fladdermusarter, på sin innergård, mitt på Södermalm.

Fladdermusbild2Med på turen har vi en ultraljudsdetektor. Med den kan vi lokalisera fladdermössen när de flyger runt i mörkret, sökandes efter insekter och utstötandes klickande ljud som vi inte kan höra med våra öron. Apparater som denna går att köpa för några tusenlappar.

Det är sent i september när vi besöker grönområdena runt Skanstull. Det kan tyckas sent för ett fladdermussafari, men en del fladdermusarter är aktiva en bit in i oktober. När kylan blir för påtaglig och insekterna för få, flyttar en del arter söderut, medan andra söker upp lämpliga håligheter för att gå i dvala.
Och lämpliga håligheter finns faktiskt runt Årstaviken. Här finns det nämligen gamla militärrum som stängts igen, förutom för några små hål i dörrarna. Hålen är lagom stora för att fladdermöss ska kunna flyga in och slå sig till ro under de kalla vintermånaderna.

TwitterShare

Natur på SL-kortet: Näckrosen

Ungefär 60 häckande fågelarter. Sju fladdermusarter. Massor av fisk och groddjur. Få platser i Stockholmsområdet har en så rik natur som Råstasjön.

IMG_4504Råstasjön innehåller tvåknölsvansrevir. Under häckningen bevakar svanparen revirgränsen intensivt och, ibland, aggressivt.

I det här avsnittet av Natur på SL-kortet tar vi en två kilometer lång promenad, runt den grunda  Råstasjön, som ligger mittemellan Näckrosens tunnelbanestation, och Nationalarenan i Solna.
Guide är Hasse Ivarsson, som spanat på fåglar här i över 40 år.

Råsta2Hasse Ivarsson har regelbundet guidade turer runt Råstasjön i Solna.

Råstasjön lever med sina årstider. På försommaren håller sångfåglarna en intensiv konsert i alsnåren runt sjön. På sommaren simmar små andungar runt och tigger mat av förbipasserande människor. På vintern flyger hägrar från Djurgården hit för att äta utfodrad mat.
Hasse Ivarssons favoritperioder är våren och hösten, med alla flyttfåglar. De kommer hit eftersom Råstasjön har gott om mat, som till exempel fisk.

Råsta6Vem tittar på vem?

Området runt Råstasjön har i decennier varit föremål för åtskilliga byggplaner. Inte minst har det dom senaste åren varit ett uppmärksammat bråk mellan Solna kommun och olika miljöföreningar, till exempel föreningen Rädda Råstasjön.

IMG_4397

Stora delar av Råstasjön täcks av täta vassruggar.

Det var 2014 som kommunfullmäktige i Solna antog en detaljplan för Råstasjöns östra hörn. Det handlade då om att bygga 600-700 nya bostäder.
Detaljplanen överklagades i flera instanser och i början av 2016 upphävde Mark- och Miljööverdomstolen detaljplanen.

IMG_4758Under vinterhalvåret invaderas Råstasjön av hägrar.

Solna kommun hade möjlighet att överklaga domen men valde att avstå. Det blir alltså inga bostäder här men striden är ändå inte över, berättar Hasse Ivarsson.
— Området ska nu bli ett naturreservat. Men nätverket Rädda Råstasjön, som kämpat mest för att området ska lämnas ifred, strider nu för att natureservatet ska bli större än vad kommunen vill. Nätverket vill att allt inom de omkringliggande vägarna ska lämnas ifred. Kommunen vill endast ha en strandskyddszon på 100 meter, säger han.

Råsta3Råstasjön ligger intill nya Friends Arena. Solna kommun hade också planer på att bygga hundratals bostäder mellan arenan och sjön, men de planerna är nu stoppade.

Råstasjön alltså. När skymningen tätnar har vi gått varvet runt.
Det är en liten sjö, med en stormig nutidshistoria och även dokumenterade problem med miljögifter. Men samtidigt en plats med en stor biologisk mångfald.

IMG_4374Hungriga gräsänder.

IMG_4459Snatteränder.

IMG_4491Japp, gråsiskan sitter där.

TwitterShare

Natur på SL-kortet: Medborgarplatsen

”Om närvaron på en grizzlybjörn är en indikator på hur vilt ett område är, på hur utsträckt det obebodda habitatet är, blir råttan en indikator på människans närvaro.”
Det skriver Robert Sullivan i sin bok Rats.
Under ett år satt han under nätterna på en bakgata på Manhattan för att spana på råttor. Han pratade med skadedjursbekämpare och råttälskare och biologer.
Och han skriver:
”I New York City lever faktiskt de flesta råttor i tyst desperation, gömmer sig under människans bord, stressar, kilar skräckslagna iväg. Hotas av större råttor.”

IMG_6289

Omsättningen på råttor är stor.

Och att vara så oönskad sätter sina spår.
En råtta blir sällan mer än något år. Å andra sidan har råttor en häpnadsväckande reproduktionsförmåga.
”Råkar du befinna dig i New York eller någon annan större amerikansk stad när du läser denna mening är det högst troligt att du är i närheten av två eller fler råttor som har sex”, skriver Robert Sullivan.
Råttor kan ha sex tjugo gånger om dagen. Om det finns tillräckligt med mat kan en honråtta producera upp till tolv kullar om året med tjugo råttor i varje. Ett råttpar har potentialen att få 15 000 avkomlingar på ett år.
Fast de flesta dör alltså.
Men trots den höga dödligheten är just brunråttan ett högst fruktat djur. Inte bara i New York, utan i princip överallt, inklusive Stockholm.
Och om just råttan handlar detta avsnitt av Natur på SL-kortet.

Och vi gör det med ett stopp vid Medborgarplatsen, men vi hade kunnat ta vilken station som helst för att skildra avsnittets fokusdjur. För brunråttan finns verkligen överallt.
Det är en gnagare som har erövrat världen. Som har gått i människans fotspår och frodas, överallt där vi frodas. Som frodas, tack vare oss.

IMG_1135

Nattvandring på Södermalm. Men var är råttorna?

Stockholm är inte bara människans stad. Det är också råttans. En stad med en unik råtthistoria.
Om detta pratar jag med Frida Starck Lindfors, utställningsproducent på Stadsmuseet i Stockholm.
Hon råkar också vara livrädd för råttor.

IMG_1134

Det gäller att hålla utkik efter dessa små skyltar. Inte minst om en är hundägare. Hundar och råttgift är en dålig kombination.

De senaste åren har det rapporterats om en rad råttinvasioner i lokal- och riksmedia.
Till exempel om familjen i Solna som fick besök av en 40 centimeter lång råtta. Svansen ej inräknad i längden.
Råttan uppmärksammades först av familjen då det uppstod märkliga dunkanden under diskbänken. När råttan fastnade i en råttfälla var den för stor för att dö direkt. Istället drog den iväg för att sakta dö bakom lägenhetens vitvaror. Och familjens katt drog sig undan så länge den jämnstora råttan var vid liv.
Och inte minst Östermalm har drabbats av flera råttinvasioner. Vid anrika och flotta byggnader som Östermalmshallen och Dramaten har Anticimex haft fullt upp. På Dramaten var det under 2016, framför allt biljettkassan som fick oönskade besök via ett hål mot Nybrogatan.
Och runt Karlaplan skapade gnagarna rubriker nyligen när deras täta besök till soptunnorna på Karlavägen skapade riktiga råttstigar i gräsmattorna.
Men bortom alla dessa historier och rubriker besöker jag och Frida Björns trädgård, den bedagade parken med ledsna träd och skateboardramper, alldeles intill det mer kända Medborgarplatsen.
Bakom den för krogbesökarna så kända grillen. Här finns det sopor med mat, och mörka skrymslen och vrår. Perfekta råttmarker.

IMG_0524Råttbibeln.

Kärt, eller ökänt barn har många namn: jordråttan, vandringsråttan, laduråttan, åkerråttan, flyttråttan, husråttan, avloppsråttan, skeppsråttan, grändråttan, den grå råttan, den vanliga råttan, och brunråttan.
Den tillhör den största däggdjursordningen; gnagarna, med över 400 arter i världen. Vanligtvis är arterna små och näpna. Men det gäller inte brunråttan.
Om den får leva växer den tills den blir ungefär 25 centimeter lång, svansen exkluderad. Alltså ungefär som en genomsnittlig vuxen mansfot. Och den kan då väga runt ett halvt kilo.

Fast visst finns det större exemplar.
Hur sanna historierna om dessa jätteråttor är, är såklart ofta svårt att belägga, men råttor på över kilot ska regelbundet upptäckas av skadedjursbekämpare och andra som möter råttor i vardagen.
Men varför är råttan, med så många namn, så illa omtyckt?
Är det den kala svansen? Den som liknar en fet rot, eller en ondskefull parasitisk larv, redo att kontaminera den mänskliga huden?
Är det gnagarnas fräcka uppsyn? Deras oförskämda beslut att dra nytta av vår kultur?
Vår fyrbenta och smutsiga skuggnatur. Pipande Mister Hydes som kryper i våra avlopp, bärandes på loppor och virus. Bajsinsmetade djur som kommer upp i våra hem för att ta vår mat.

Och sniffa. Råttor har verkligen ett bra luktsinne, till skillnad från synen som är lite halvkass. Kanske bidrar det till att cirka 50 000 människor beräknas bli bitna av råttor varje år. Många av dessa är barn och spädbarn som blir bitna i ansiktet.
I boken Rats skriver Robert Sullivan att det kanske beror på att vi helt enkelt luktar matrester i ansiktet.

Och så är det ju det här att råttorna verkligen har bidragit till en himla massa människors död. Brunråttans nära släkting svartråttan var bärare av den loppa som spred digerdöden. Alltså pesten som dödade en tredjedel av Europas befolkning under medeltiden.

Alltså, varför ska vi överhuvudtaget acceptera råttan?

Robert Sullivan konstaterar att råttans historia är vår historia. Vi är verkligen fantastiskt lika i vad vi gillar att äta, i att ta för oss. Att vara generalister och anpassningsbara. Råttorna är överlevare och på så sätt spännande att studera.
Och vilka är egentligen vi att säga vilka djur som ska få leva? Djuren, kanske inte minst råttorna, finns inte till för vår skull. Men de frodas definitivt, tack vare oss.

TwitterShare

Pausen – inför återkomsten

Så var då sommaren här. Och med det tar Natur på SL-kortet en paus. Vila måste intagas. Inspiration måste hämtas. Glass måste inmundigas. Fåglar måste skådas. Många måsten alltså, fast egentligen är allt frivilligt. Natur på SL-kortet är ju ett lustfyllt hobbyprojekt!

Innan vi ses i höst lämnar jag er med några minnen från de första elva avsnitten denna vår.

Puss och kram och grodkväk!

PS: Tipsa mig gärna om spännande naturplatser i Sthlm. Alla tips är välkomna, så länge de ligger på gångavstånd från en tunnelbanestation.

Avsnitt ett – Zinkensdamm:

soders fagelbarDet glada gänget som varje vinter matar fåglar på Söders fågelbar i Tantolunden.

Avsnitt två – Bergshamra:

IMG_3296

Jag tog en promenad runt Naturhistoriska riksmuseet med Eva Strengbohm, som har fobi mot uppstoppade djur.

IMG_0108En uppstoppad apa från museets gömmor i källaren.

Avsnitt tre – Stadshagen:

IMG_5666Jag och Hanna Sundelin gick på safari i Stadshagen. Vi hittade kanyler, barn som tände en brasa och, till slut…

IMG_2459… kaniner! Mission complete alltså!

 

Avsnitt fyra – Karlaplan:

Ugglevandring2Det var svinkallt, eller ska vi säga ugglekallt, när jag och ett gäng entusiastiska nattvandrare letade kattugglor på Djurgården. Tack vare den erfarna uggleguiden Henrik Waldenström hittade vi en hel del…

Avsnitt fem – Farsta strand:

kajorVad händer i staden när människan försvinner? Om det pratade jag med författaren Sofia Nordin i detta avsnitt.

Avsnitt sex – Gärdet:

Maggan och Tyra2Var hittar en lättast huvudstadens hundar? På Gärdet så klart! Jag och hundfantasten Magdalena Marano gav oss ut på hundsafari i Kaknästornets skugga.

Avsnitt sju – Åkeshov:

IMG_2057Grodguiden Vide Ohlin tog oss med på ett kväkande äventyr i Åkeshov. Bland nyanlagda groddammar.

IMG_3571Och vi hittade en hel del faktiskt! Som denna vårystra vanliga groda, till exempel.

Avsnitt åtta – Västra skogen:

farenFår. Ett stående inslag på Stockholms 4H-gårdar. I det här avsnittet besöktes Augustendals 4H-gård. Och som om det inte var nog tog vi ett snack med sociologiprofessorn Tora Holmberg om djur kan utveckla oss till bättre människor.

Avsnitt nio – Bagarmossen:

bagarmossen petra1Vad kan en japansk trädgård tillföra i en förort till Stockholm? Rätt mycket, menar Petra Wetterholm, guide i Bagarmossens japanska trädgård.

Avsnitt tio – Råcksta:

IMG_6628Ett avsnitt om Stockholms tystnad. Jag och yogaläraren Felicia Thorell gick en promenadslinga i Råcksta som ingår i projektet Guide till tystnaden. Och prövade på yogaövningen Meditation for conquering death.

Avsnitt elva – Skogskyrkogården:

hjartstegKan naturen hjälpa till att läka sår? Ja, tror Anna Håkansson vars dotter ligger begravd på Skogskyrkogården. Tillsammans med henne undersökte vi mer vad detta världsarv har för hemliga naturpärlor.

IMG_3780Till exempel en grönfink, visade det sig.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

TwitterShare

Natur på SL-kortet: Skogskyrkogården

Bland gravarna på Skogskyrkogården växer nästan 10 000 tallar. De bildar en katedral av barr över de små gravstenarna.
På Skogskyrkogården finns nämligen inga pampiga gravstenar, utom möjligen Greta Garbos. Istället är tanken att människans roll som en del av naturen, ska framhävas. Tallarna, och landskapet, är en tydlig del av kyrkogårdens arkitektur.

IMG_3545

Bygget av Skogskyrkogården började för 100 år sedan, 1917. Arkitekterna Gunnar Asplund och Sigurd Lewerentz, som var arkitekterna bakom förslaget, hade då vunnit en arkitekttävling med sitt förslag Tallum.
När kyrkogården invigdes, 23 år senare, hade bygget lett till sönderfallet av arkitekternas vänskap. Sigurd Lewerentz hade fått sparken och skulle, åtminstone tillfälligt, dra sig tillbaka från arkitekturen i över ett decennium.
Gunnar Asplund arbetade så intensivt att han dog, några månader efter kyrkogårdens invigning 1940.

IMG_3728

Om man på Internet skriver in sökorden natur, terapi och sorg., dyker otaliga länkar upp, till terapiformer och artiklar om människor som gått till skogs, för att hitta sig själva eller för att återfinna glädjen med livet.
På så sätt är Skogskyrkogården en kyrkogård i tiden eftersom naturen i sig är platsens viktigaste byggnad.
Skogskyrkogårdens böljande landskap med glesa tallsalar och hemlighetsfulla snår ska få människan att försona sig med sin sorg. Och arkitekterna Gunnar Asplund och Sigurd Lewerentz försökte aktivt förstärka den effekten. Ofta genom att besökaren får vandra genom allt tätare skogar fram till kyrkogårdens olika kapell. Ett sätt att bokstavligen möta livets skuggor.
Men där man sedan kommer ut i ljuset på andra sidan byggnaden, i öppnare delar av parken.

IMG_3473

Livet går vidare och naturen återföds. Nya generationer av liv piper i parkens fågelholkar, fästa vid de ålderdomliga träden. Och mellan gravstenarna flyger föräldrarna omkring, jagandes insekter. Eller så sjunger de in den nya sommaren.

IMG_3780

IMG_2482Och under fågelholkarna går jag och avsnittets gäst Anna Håkansson. Vi är här för att besöka hennes dotter Ediths grav.
När Edith begravdes fick hon en julros som sällskap. En julros som nu vuxit sig stor och kraftig. En murgröna klättrar på hennes gravsten.

IMG_6737

– Det kanske är Stockholms vackraste plats. Med den ålderdomlig naturen i form av tallarna. Och det är så stort. Som en nationalpark. Det är trösterikt att hon finns på en sådan vacker plats. En ynnest på något vis, säger Anna.

hjartsteg

TwitterShare

Natur på SL-kortet: Råcksta

Jag åkte till Råcksta för att vandra i tystnaden, tillsammans med yogaläraren Felicia Thorell.
Tillsammans gick vi en av Stockholms stads promenadslingor som ingår i projektet Guide till tystnaden. Vår promenad började vid Råcksta träsk och fortsatte in i Grimsta naturreservat.

IMG_6611Vi sökte tystnaden. Vi fick höra naturens egna ljud. Och ganska många flygplan.

Kanske att Guide till Tystnaden kan jämföras med det amerikanska projektet One square inch of silence, startat av författaren och den akustiska ekologen Gordon Hempton.
Han reser världen runt för att spela in Världen som den lät, innan människan gjorde entré. Med One square inch of silence, påstår han sig ha hittat USA:s tystaste plats, i Olympic National Park.

Fast i både USA och i Stockholm handlar det mer om att vaska fram naturens egna ljud i en värld fylld av människor.

IMG_6614Mälarens strand, på promenadavstånd från Råckstas tunnelbanestation.

De 22 slingorna som ingår i Guide till Tystnaden, går genom områden som kombinerar god ljudkvalitet och gröna upplevelsevärden, enligt Stockholms stad.

Själv är jag nyfiken på om det finns en koppling mellan den yttre och den inre tystnaden. Om naturens egna ljud kan hjälpa oss att nå inre harmoni. Om bland annat detta pratar jag med Felicia i detta avsnitt.

IMG_6628Felicia försökte lära mig yogaövningen Meditation for conquering death. Övningen med det storartade namnet handlar om att stärka koncentrationsförmågan genom att utestänga yttre intryck, och istället leta efter en inre tystnad.

IMG_6633Slingan vi gick passerar Råcksta träsk.

TwitterShare