månadsarkiv: mars 2018

Natur på SL-kortet: Mariatorget

Södermalm.
Vi pratar SoFo. Krogrundor. Män som hatar kvinnor-turister. En korv med bröd. Bandy på Zinken.
Och fågelskådning. Södermalm kan sägas vara ett slags paradis för innerstadsfåglar.

IMG_0693Vi såg till och med pingviner.

Det senaste avsnittet av Natur på SL-kortet tittar alltså uppåt. Mot skyn och mot träd och buskar. Tillsammans med tre glada människor och en pudel.
Tillsammans försöker vi ta reda på hur många fåglar man kan se under en eftermiddag på Södermalm.

IMG_0731Undertecknad, Joakim Rindå, Marie Carlsson, Katarina Bonnevier och Tyra tittar uppåt mot skyn denna dag (okej kanske inte Tyra).

IMG_0736Inspelning av nytt avsnitt pågår, med hjälp av ett rejält vindskydd. Vi spanar fåglar på Södermalm.

Och vi ställer oss frågan vad en betongfågelskådare är. För att få svaret på det intervjuar jag en medlem av gruppen betongfågelskådarna. En grupp som tycker att Långholmen är för mycket djungel för att få räknas som innerstad.
Varje år tävlar de cirka 100 medlemmarna om vem som kan se flest fågelarter innanför tullarna. Vinnaren brukar för det mesta lyckas se över 100 arter.

IMG_4839Vill man räkna fågelarter på Södermalm är det alltid en bra idé att bege sig till öns stränder.

I Stockholms innerstad häckar runt 60 fågelarter, och fågellivet är med det relativt rikt för att vara en storstad. Och ännu fler arter blir det om hela Stockholm inkluderas.
Enligt Stockholms stad har det dom senaste åren häckat 126 arter i hela storstadsområdet.
Några av orsakerna till det förhållandevis rika fågellivet är att huvudstaden erbjuder ett varierat landskap med många olika miljöer. Vi pratar parker med gamla träd och täta snår, öppna ytor, mycket vatten och många fågelmatande människor.
Och Södermalm är alltså en extra bra stadsdel för betongfågelskådning.

IMG_4915Nötväcka.

IMG_1935Koltrast.

Extra dramatik på vår tur blir det då ryktet om en berguv sprids, bara dagen innan vår tur. Ett exemplar av Europas största uggla, ska ha slagit sig ned på en balkong i Hornstull.
Frågan är ju såklart om den verkligen finns kvar ett dygn senare. Och om ugglan verkligen är på riktigt.
Vi avslutar vårt fågelspanaräventyr på Södermalm med att ta reda på det, på en bakgata i Hornstull.
Nedan är det vi fann…

IMG_4856En något stiff berguv.

Vi upptäckte en inte helt levande berguv. Men det ska visa sig att det faktiskt suttit en riktig berguv på samma gata, dagen innan. Kanske ville den ha lite sällskap i den tidiga vårluften.

Och hur många fåglar såg vi nu i slutändan?
Det blev 20 arter. Inte illa för en ganska kort promenad, en eftermiddag på Södermalm.

TwitterShare

Natur på SL-kortet: Universitetet

I Stockholm finns det en ekkyrkogård.
I närheten av Stockholms universitet, i skuggan av fortfarande levande ekar och andra lövträd. I en hemlig lund.
Det är en kyrkogård som sjuder av liv. Detta eftersom ekarnas död är livsvillkoret för en lång rad små, sällsynta och spektakulära varelser.

IMG_3716Johan Lind, docent i etologi på Stockholms universitet, har traskat in i ekyrkogården i närheten av just universitetet.

– Det är extra viktigt att den döda ekveden inte försvinner från området. Att människan inte städar upp för att skapa en för oss estetiskt tilltalande park, säger Johan Lind, docent i etologi på Stockholms universitet, och författare till boken Quercus – ekens mångfald.
Inte minst är det viktigt för det lilla kryp vi kommit hit för att titta på: Den bredbandade ekbarkbocken.

IMG_6913

Den bredbandade ekbarkbocken liknar en bålgeting för att bli lämnad ifred av sina fiender.

Det är en skalbagge som i Sverige, fram till förra året, bara fanns här på Djurgården. Förklaringen är dess beroende av död ekved för att lägga sina ägg. Och det ska inte bara vara död ekved. Veden ska vara färsk också.

IMG_3691Fram till förra året fanns den bredbandade ekbarkbocken bara på Djurgården i Sverige.

Men den bredbandade ekbarkbocken är alltså verkligen inte ensam om att gilla en ekkyrkogård som denna. Eller ekar över huvud taget.
I Sverige kan träden ses som en symbol för biologisk mångfald. Uppemot 1500 arter är mer eller mindre beroende av eken för sin överlevnad. Det handlar om allt ifrån lavar och mossor till skalbaggar.

TwitterShare