Natur på SL-kortet: Skogskyrkogården

Bland gravarna på Skogskyrkogården växer nästan 10 000 tallar. De bildar en katedral av barr över de små gravstenarna.
På Skogskyrkogården finns nämligen inga pampiga gravstenar, utom möjligen Greta Garbos. Istället är tanken att människans roll som en del av naturen, ska framhävas. Tallarna, och landskapet, är en tydlig del av kyrkogårdens arkitektur.

IMG_3545

Bygget av Skogskyrkogården började för 100 år sedan, 1917. Arkitekterna Gunnar Asplund och Sigurd Lewerentz, som var arkitekterna bakom förslaget, hade då vunnit en arkitekttävling med sitt förslag Tallum.
När kyrkogården invigdes, 23 år senare, hade bygget lett till sönderfallet av arkitekternas vänskap. Sigurd Lewerentz hade fått sparken och skulle, åtminstone tillfälligt, dra sig tillbaka från arkitekturen i över ett decennium.
Gunnar Asplund arbetade så intensivt att han dog, några månader efter kyrkogårdens invigning 1940.

IMG_3728

Om man på Internet skriver in sökorden natur, terapi och sorg., dyker otaliga länkar upp, till terapiformer och artiklar om människor som gått till skogs, för att hitta sig själva eller för att återfinna glädjen med livet.
På så sätt är Skogskyrkogården en kyrkogård i tiden eftersom naturen i sig är platsens viktigaste byggnad.
Skogskyrkogårdens böljande landskap med glesa tallsalar och hemlighetsfulla snår ska få människan att försona sig med sin sorg. Och arkitekterna Gunnar Asplund och Sigurd Lewerentz försökte aktivt förstärka den effekten. Ofta genom att besökaren får vandra genom allt tätare skogar fram till kyrkogårdens olika kapell. Ett sätt att bokstavligen möta livets skuggor.
Men där man sedan kommer ut i ljuset på andra sidan byggnaden, i öppnare delar av parken.

IMG_3473

Livet går vidare och naturen återföds. Nya generationer av liv piper i parkens fågelholkar, fästa vid de ålderdomliga träden. Och mellan gravstenarna flyger föräldrarna omkring, jagandes insekter. Eller så sjunger de in den nya sommaren.

IMG_3780

IMG_2482Och under fågelholkarna går jag och avsnittets gäst Anna Håkansson. Vi är här för att besöka hennes dotter Ediths grav.
När Edith begravdes fick hon en julros som sällskap. En julros som nu vuxit sig stor och kraftig. En murgröna klättrar på hennes gravsten.

IMG_6737

– Det kanske är Stockholms vackraste plats. Med den ålderdomlig naturen i form av tallarna. Och det är så stort. Som en nationalpark. Det är trösterikt att hon finns på en sådan vacker plats. En ynnest på något vis, säger Anna.

hjartsteg

TwitterShare

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>