månadsarkiv: februari 2017

Natur på SL-kortet: Bergshamra

Jag smyger runt huset som var min barndoms paradis.
Där innanför, som jag minns det: Rader av solblekta, malangripna och dammiga djur. En del av dem fastfrusna i sina dödliga språng, medan andra står och liksom, väntar.
Djurens matta plastögon ser ingenting. Avslöjar ingenting. Hur dog djuren, och när?
Just de frågorna är mina vuxenfrågor. När jag var barn levde fortfarande de uppstoppade djuren på Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm. De rytande storkatterna. De obegripligt färgglada paradisfåglarna från Nya Guinea. Den tvåhövdade kalven.

IMG_3296Barndomens paradis. Eller House of horror, beroende på vem du frågar.

Uppstoppad bäverBävern som sett bättre dagar.

Djuren hade bara tillfälligt stannat upp i sina rörelser. Trögheten och tydligheten hjälpte mig att försvinna bland de ändlösa raderna av glasmontrar som utgjorde djurens hem. Tystnaden stängde igen världen där utanför och golvets solkatter förvandlades till djungelmönster.
Kort sagt – de uppstoppade djuren på Naturhistoriska riksmuseet var roligare än de levande släktingarna utanför dörrarna.
Men så finns det andra som verkligen fruktade det här huset. Som fortfarande gör det. Det är därför som jag tassar utanför museet den här gången, trots att nästan alla uppstoppade djur från min barndom idag har förpassats till byggnadens avstängda källarlokaler (dagens besökare ska istället få ta del av mer interaktiva upplevelser).
I det här avsnittet av Natur på SL-kortet träffar jag Eva Strengbohm som har fobi mot just uppstoppade djur.

Jokkmokksdjur2
Nä, uppstoppade djur finns ju inte bara i Stockholm. Här är ett gäng från Jokkmokks marknad.

En utmaning när omvärlden envisas med att sätta upp orrar eller hjorthuvuden på butiks- eller kontorsväggar. När omformade, uppstoppade djur utvecklats till en egen konstform.
Och där kollegerna på hennes arbetsplats, Dramaten, har en tendens att plocka fram både det ena och andra som rekvisita till olika teateruppsättningar.

riksteaterhare”Gullig” rekvisitahare från, inte Dramaten, men väl Riksteatern.

TwitterShare

Natur på SL-kortet: Stadshagen

För några år sedan fanns det tusentals kaniner i Stockholm. Numera är de betydligt färre. Kanske att det bara rör sig om cirka 500 exemplar, enligt Stockholms stad.
En kombination av jakt och sjukdomar visar det sig, när jag i detta avsnitt gräver mig ned i kaninernas värld.

IMG_2459Japp, en gullig liten stadskanin.

IMG_5666

Jag visste det inte då men jag praktiserade konsten att dra in hakan bakom adamsäpplet.

Jag och Hanna Sundelin, mångårig boende i Stadshagen, ger oss ut på kaninsafari i just Stadshagen som länge varit något av ett kaninparadis.
Frågan är vad vi hittar i den ljumma sommarskymningen, förutom kanyler, använda kondomer och flåsande motionärer?

IMG_5668IMG_5672Japp. Att leta kaniner är ofta att leta efter uppstickande öron. Till slut är allt vi ser öron. Men envishet kan ibland löna sig i den stadsnära naturen.

TwitterShare