Med näsa för horn

rhino-hands-1024x768

520 000 kronor. Ungefär så mycket kostar idag ett kilo malet noshörningshorn. 520 000 kronor. Det är mer än vad ett kilo guld kostar. Bakom det höga priset döljer sig bland annat en allt större efterfrågan på malet noshörningspulver i Kina och andra östasiatiska länder. Pulvret sägs bota förkylningar, feber, huvudvärk, malaria, impotens och inte minst cancer. Att hornen består av kompakta fibrer av keratin, liknande människans naglar, och därför är medicinskt verkningslösa, spelar mindre roll. Tron på hornens kraft har tusenåriga anor.
– Dessutom blandar många av de kriminella tjuvjägarligorna idag ut pulvret med Viagra för att tron på hornens potenta verkan ska leva vidare, säger Abre Marais, som jobbar för det sydafrikanska företaget K9.

IMG_8252

Företaget K9 visar för turister hur de jobbar med hundar för att bekämpa tjuvjakten i Sydafrika.

K9 är företaget som gått en ny väg i kampen mot tjuvjägarna. De använder sig nämligen av vapen, utrustade med skarpa näsor och vassa tänder: Hundar.
– I ett av reservaten där vi är närvarande har inga noshörningar skjutits sedan vi kom dit med hundarna för ungefär ett år sedan. Innan dess sköts tio noshörningar i samma reservat på bara några månader, säger Abre Marais.

IMG_8407

– När hundarna har hittat något behöver de en belöning. Ofta handlar det om att få leka med en plastboll eller något liknande, säger Abre Marais, antitjuvjägare på K9.

De senaste åren har dock tjuvjakten på noshörningar ökat kraftigt. 2009 sköts 122 noshörningar i Sydafrika. Under 2014 sköts 1 215 noshörningar. Det är en dödad noshörning var åttonde timme. Det ska också ställas mot att det i hela Afrika finns kvar cirka 25 000 noshörningar, varav de allra flesta lever i just Sydafrika.
Det ser alltså mörkt ut för de uråldriga jättarna (de har funnits i cirka 60 miljoner år), men samtidigt finns det ljusglimtar. Förra året minskade faktiskt antalet skjutna noshörningar något i Sydafrika, jämfört med året innan (å andra sidan ökar istället jakten i grannländer som Namibia och Zimbabwe).

IMG_0444
Den här noshörningen strövar någonstans i Sydafrika. Och trådstjärtsvalorna tittar på.

Så, varför har de senaste årens ökning av skjutna noshörningar stabiliserats i Sydafrika? Kanske har det med noshörningarnas senaste beskyddare att göra? Beskyddare som i gengäld för sitt arbete vill få betalt i form av roliga tuggleksaker och hundgodis.

IMG_8296

Anställda på K9 visar hur hundarna går till attack om tjuvjägare väljer att försöka fly när de blir upptäckta.

Hundarna som K9 använder sig av har olika inriktningar. En del är specialister på att spåra noshörningar, andra på att hitta människor. Och hittar de människor i bushen, som inte har där att göra, har antitjuvjägarna långtgående befogenheter.
– Kommer vi ikapp tjuvjägarna ropar vi tre gånger. Om de inte stannar har vi rätt att släppa hundarna och angripa. Skulle personerna då göra motstånd har vi rätt att försvara oss med våra skjutvapen, säger Abre Marais, på K9.

K9, och liknande företag, opererar idag i en rad naturreservat, och nationalparker i Sydafrika. Och hundarna gör verkligen nytta, enligt Abre Marais.
– De halverar söktiden för oss så de är effektiva. Och de hjälper oss samtidigt att hålla utkik efter till exempel lejon som ju annars kan vara en fara. En gång, när vi hade en sovpaus i bushen, väckte hundarna oss plötsligt. Vi såg ingenting men när vi skulle gå därifrån upptäckte vi färska lejonspår i snåren bredvid oss, säger han.

IMG_8442

K9 är aktivt i ett antal sydafrikanska naturreservat.

Att använda sig av hundar innebär samtidigt ett stort ansvar. Redan som valpar måste hundarna tränas upp i spårandets konster.
– Varje hund får en tränare som de följer livet ut. Tränaren och hunden blir som partners. Jag och min treåriga hund Chopper, till exempel, litar på varandra fullt ut och så måste det vara.

Antitjuvjägarna använder sig oftast av raser med uthållighet, nyfikenhet och, tillägger Abre Marais, en viss inbyggd aggressivitet. Det handlar om raser som weimaraner, belgisk vallhund eller en blandning av schäfer och rottweiler. När hundarna når en viss ålder, oftast är det runt sju- till nioårsåldern, går de i pension.
– Men det betyder inte att man skiljs åt. De är fortfarande som familjemedlemmar, säger han.

Fortfarande finns det många reservat som inte använder hundar i sin bevakning, varför är det så?
– Bland annat krävs det att spåren efter tjuvjägarna är relativt färska för att hundarna ska kunna följade dem. Som mest rör det sig om sex till åtta timmar. Därför är det fortfarande många ägare till reservaten som är tveksamma på hundarnas effektivitet. Dessutom är det ju så att hundarna inte blir bättre än den träning de får. Det händer att vi stöter på hundar som är jättefina, men som tränats fel, och därför inte går att använda.
Hur då tränats fel?
– Det kan vara att de från början lärt sig spåra djur, men inte människor. När de då helt plötsligt ska bli specialister på att spåra tjuvjägare så går det inte. Hundarna blir alltför ofta, glatt distraherade av antilop- eller elefantspår, säger Abre Marais.

IMG_8333IMG_8338

Abre Marais visar upp tomhylsor som hundarna kan spåra upp i bushen.

Frågan är dock hur långt reservaten i Sydafrika kan komma i sin kamp mot tjuvjakten, med hjälp av hundar.
– Jägarna här är som myror. Fångar vi några kommer det genast nya igen. Och det är förståeligt. Tjuvjägarna är ofta fattiga människor, som här har en chans att tjäna enorma summor. Problemet är att många är gamla krigsveteraner, så de vet hur man slåss, säger Abre Marais.
Håller du med naturvårdarna här i Sydafrika som kallar tjuvjakten på noshörningar för ett krig?
– Absolut. Skjuts det mer än tusen noshörningar på ett år är det svårt att kalla det för något annat. Och högst upp i kedjan, jag pratar alltså om de som betalar jägarna, återfinns ofta samma kriminella ligor som smugglar knark och människor. Det är organiserad brottslighet med stora resurser, säger Abre Marais och avslutar:
– Tjuvjägarna är sega men det är vi också. Vi som jobbar med det här gör det inte för att tjäna pengar utan för att vi är passionerade naturälskare. Vi tror på att noshörningarna har en framtid.

IMG_8249En del av hundarna på K9 är en blandning mellan schäfer och rottweiler. – De har schäferns listighet och rottweilerns styrka och aggressivitet, säger Abre Marais på K9.

Foto: Joakim Rindå och Stefan Nordberg

TwitterShare

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>