månadsarkiv: januari 2016

Djur på väg – del trettiofyra: Vildhundarna

Vildhundar1Vildhundar2Vildhundar3

Kruger, Sydafrika. Januari 2016.

Så dök de upp, de afrikanska vildhundarna. Blodiga efter frukosten, bestående av en impala.
I vilt tillstånd finns det bara cirka 4000 individer kvar. Vi tittade på ungefär 30 av dem.
Efter några minuter sprang hundarna vidare på savannen, som de evigt rastlösa, otåliga och sammansvetsade djur de nu är.

Vildhundar4

TwitterShare

Djur på väg – del trettioett: Klippspringarna

IMG_0898IMG_0903IMG_0905Kruger, Sydafrika. Januari 2016.

Jag kan inte låta bli.
Alltså, några fler minnen från landet i söder. Inte för att hålla kylan och mörkret borta, för båda dessa tillstånd älskar jag. Utan för att jag saknar djuren. Inte minst djuren på väg någonstans, på vägarna.

TwitterShare

Good bye, Kruger

IMG_9538– Känns det som om djuren tar farväl av dig nu, säger Jocke när vi tittar på elefant nummer 200.
Nej, faktiskt inte. Att resa en sista gång genom Krugers nationalpark (för denna gång) känns väldigt osentimentalt. Jag är klar. Nu väntar grådasket. Blåmesar i duggregn. Duvor på tunnelbaneperronger. Och det är så jag vill ha det.

IMG_9309

IMG_4710Men Sydafrikas mest kända nationalpark, en vildmark av Belgiens storlek, är fortfarande fantastisk. Djuren bubblar i nästan varje snår.
Jag påminns än en gång hur vacker den svenska naturen är, men tom på stora djur. Och små djur också, för den delen.

IMG_0467

Vårtsvin

IMG_9422Skuggfågel

IMG_9794

Gapnäbbsstork

Så när vi säger hej då till Kruger i regnet, och när jättekungsfiskaren blir det sista djuret vi ser innan fruktodlingarna tar över utanför parken, så känner jag mig lugn. Jag tror att jag kommer hit igen. Jag vill verkligen komma hit igen, men känner ingen brådska, alls.

IMG_9778Jocke och Gunnar summerar Krugerturen hittills på den stora kartan.

IMG_0570Blå fjärilsfink

IMG_0597Brunhuvad kungsfiskare

IMG_0173Impala

IMG_0106Gepard

TwitterShare

Vem tittar på vem?

IMG_6396

IMG_9654Grön markatta och chacmababian

Tre var vi som åkte till Kruger innan återresan till Sverige. Jocke, jag och Gunnar. Vi åkte till vildmarken och mötte massor av djur, bland tälten.

IMG_0192

IMG_0189Rödvingad stare

De är varelserna som bestämt sig för att titta på oss, lika mycket som vi tittar på dem. De tittar och väntar. De vet att människor äter och slarvar. Så fort vi vänder ryggen till slår de till. Chipspåsen eller mangon knycks från campingbordet. Bullresterna tas från restaurangbordet.

IMG_9882

Trädgårdsbulbyl

Men så finns där också djuren som bara verkar gilla att hänga med oss. För att vi levererar gröna gräsmattor, eller för att vi ger ett visst skydd mot de stora rovdjuren.

IMG_0149

IMG_0134Buskbock

– Nä, det här är det gulligaste djuret i Kruger, utbrister vi varje gång de dyker upp.
Förutom kanske bland husen på campingplatsen Mopane. Det är här som ödlorna härskar. Varaner, skinkar och geckoödlor.
Här säger vi mest oj, när de ibland mer än meterlånga ödlorna kravlar förbi och nästan uppfyller min dröm om att besöka ett Jurassic Park.

IMG_9891

IMG_9898IMG_9765IMG_4700

TwitterShare

Avslutet

Nyarssavann1Ett nytt år. 2016.
Året som började på savannen med vännerna. De som kom ned för att hämta hem mig. För precis ett år sedan hade jag mina första lektioner som blivande naturguide. Nu guidade jag mina vänner i bushen.

Nyarssavann2

Och att guida innebär allt som oftast att byta punkterade däck.
Jag hatar att byta punkterade däck men det hör liksom till. Också under en nyårskörning, tydligen. Alltså är det jag som hukar mig lite längst till vänster, med reservdäcket.

SkornaVi vandrade också, i Blyde River Canyon.

IMG_8712IMG_4662IMG_8725Och vi bodde en vecka på Jobs Halt, ett hus i reservatet Makalali. Utan staket och med lejon och elefanter som grannar. Alltså väldigt nära grannar.

elefantstegen Elefantens steg syns framför tältet, under tältpinnarna som den välte under natten.

IMG_8579IMG_8570IMG_8600

TwitterShare