månadsarkiv: maj 2015

Äntligen!

giraffen och jagFoto: Andrea Tomi

Nämen, där sitter ju jag med framtänderna redo och kan titulera mig field guide.

Klarade alla prov, inklusive uppkörningen, trots att jag nästan körde på en noshörning och kanske, kanske, pratade lite väl mycket om hyenavaginor och apors blåa penisar.

En utmaning och en dröm som gått i uppfyllelse. Jag känner mig närmare David Attenborough än någonsin.

Samtidigt återstår så mycket, innan det här årets planer har förverkligats. Den första juni börjar antagligen nästa äventyr (pappersformalia för mitt sydafrikanska körkort återstår): Praktiklivet, på Siyafunda. Platsen där jag och J mötte Sydafrika för första gången för två år sedan. Det var då men nyalorna är kvar och väntar på mig, som ni kan se nedan.

IMG_2608.JPG

TwitterShare

Sitter man och väntar så

Ibland är det inte nödvändigt att ta sig till naturen. Naturen knackar på dörren istället.

SparvhokenSom när den lilla sparvhöken landar i busken utanför mitt Muminhus i några sekunder, med en sprattlande småfågel i klorna. Ett kort ögonblick innan den flyger vidare, men det räcker för mig. Vildmarken känns vild, och jag känner mig nöjd att för första gången följa naturguidens devis att alltid ha kameran redo för de oväntade händelserna.

TwitterShare

Höst i Sydafrika

Storkarna1Ullhalsstorkarna. De sista skälvande dagarna, eller timmarna, innan den årliga flytten till tropiska Afrika.

Jag gillar tanken på att det finns flyttfåglar som aldrig kommer till Sverige. Globetrotters som alltid drar dit Skandinavien inte ligger. Världen växer i och med detta.

Storkarna2

 

TwitterShare

Strandmys

krokodilenDet händer i den sydafrikanska värmeböljan att tankar på simning dyker upp. Inre bilder av Esther Williams i Technicolor. Eller på färgglada korallrev utanför Egypten, precis innan det mörkblåa och bottenlösa djupet tar vid. Eller för all del, på Långholmens dyiga klippstränder.

krokodilen2

Här i Limpopo får dock alla sådana tankar stanna vid just det. Det är liksom inte förhandlingsbart. Om man inte vill leva lite som Linda Kozlowski gjorde i Crocodile Dundee (har för övrigt ännu inte haft en sådan där baddräkt på mig, lite casual, när jag är ute och går i bushen. Kanske måste börja med det).

TwitterShare