månadsarkiv: juli 2014

Morgonmöte

Det finns stunder då man kan förvänta sig ett djurmöte. Och så finns det stunder som bara ska passera. Mellanpassager. Som när man går ut för att kissa på morgonen. Mitt på gräsmattan med halvslutna ögon, med tankarna på frukostflingorna.

Och det är då som en huggorm kan bestämma sig för att bete sig som en huggorm inte brukar bete sig. Alltså att i fullt dagsljus lämna det skyddande buskaget och ringla rakt mot den där stora klampande varelsen.

Resultatet: ett litet näpet skrik från min sida när jag är på väg att trampa på kräldjuret. Och en mycket rädd orm som sent omsider inser att det alltid, alltid är bättre att leva i skymundan.

TwitterShare

Gravsten

Det är sommar och naturen svämmar över av liv. Och det som svämmar över ska dö.

– Fåglar får ofta många ungar för att åtminstone några ska överleva, som de säger i P2-fågeln.

Så också på Haga. M sms:ar om en sädesärleunge.

– Den är skadad, kanske av en katt. Hur får vi den att överleva, frågar hon.

– Det kommer den inte, svarar jag, för det gör de aldrig.

Det gjorde i alla fall inte de skadade fågelungarna som togs emot på Lill-Skansen när jag jobbade där.

M och de andra närvarande Hagasessorna försöker ändå, men den sprätter till en sista gång på köksgolvet medan M tar ett bad.

Fast ett kort liv kan ändå få ett storslaget avslut.

Vi begraver den under vår valkyriestaty. På en bädd av vallmo och teveronika.

TwitterShare

Bakhåll

Ormen i paradiset som det ju heter. Eller krabbspindlarna. På flera av våra prästkragar lurar de på sina byten.

Och de är minst lika vackra som blommorna de sitter på. Och de heter tydligen krabbspindlar för att de kan gå i sidled, som krabbor.

TwitterShare

Love is in the air

Det gäller att ta tillvara på tiden. Den utmätta. Efter några år som larv och puppa i jorden kryper den gräsgröna guldbaggen fram för att njuta vuxenliv, i några veckor.

Så vad gör man då för att njuta lite extra? Har sex i pioner såklart.

Plötsligt ser vi dem där i Hagas rabatter. Som gröna, ihopsatta skarabéer i naturens egna himmelssängar.

TwitterShare

Kvällsmöte

– Vad är det där? Är det… grävlingar? Eller hundar, frågar J i skymningen.

Jag hinner tänka bäver och rådjur. Det är något VILT! Det är… rävungar!

Tre stycken och sötare än spunnet socker. På vift när föräldrarna är på jakt.

Vi är i Värmland. I Selma Lagerlöfs dalgångar, ett stenkast från Sunne och på väg hem efter att ha sett Nils Holgerson på Västanå teater.

En fabulös uppsättning där första akten dock har en skurk: räven. Den sluga som vill äta upp Akka och Nils och alla andra hon kan komma åt.

De här, riktiga, ungarna kommer fram som för att säga att det bara var på låtsas. Vi är inte onda, eller goda. Vi är rävar och det är bra så.

Och vi gillar varningsblinkers. De är liksom lite, roliga.

Till slut vevar vi ned rutan och pratar lite för att skrämma ungarna från vägen. Motvilligt försvinner de i de höga nässelsnåren.

TwitterShare