månadsarkiv: februari 2014

Djurrapport från mobilen – Berlin del 6

Kanske är det akustiken, kanske känner de sig lite extra skyddade. Vill man se sothönor i Berlin, och det vill man ju, kan man bege sig till Elsenbrücke. Här samlas de och utstöter sina Tjipp. Det kan också vara det perfekta stoppet om man är på väg till den övergivna nöjesparken Spreepark, vars skuldtyngda ägare drog till Peru 2002. En ägare som senare dömdes till ett flerårigt fängelsestraff för att ha försökt smuggla kokain.

Idag härskar här den snabelstympade mammuten och plastdinosaurierna bland de rostiga åkattraktionerna. I parkens lövträd sjunger vårystra nötväckor. Naturen tar platsen tillbaka.

TwitterShare

Djurrapport från mobilen – Berlin del 5

Om rörhönan står det att den är ”Svår att få syn på då den oftast är inne i vegetationen längs sjökanterna.”

Eller så kan den strosa slött i vårsolen vid Spree. På stenkajen, ett brännbollslag (ett mindre lyckat sådant) från en del av Berlinmuren som står kvar.

Här flockas turister för att fota muren som idag har blivit en konstutställning, och mellan dem kryssar Berlinbor på väg till eller från jobbet. Vardagen rullar på, och under tiden promenerar rörhönan lugnt vidare i sitt osedda stadsliv. Den behöver inga vassruggar, den kan gömma sig ändå, fullt synlig.

Allt den behöver är en mur som drar allas blickar till sig.

TwitterShare

Djurrapport från mobilen – Berlin del 4

Det kan vara så enkelt ibland. Ett isflak kommer flytande med strömmen och det är bara att hoppa på. Nu har några dagar gått och isen är borta. Istället hänger snödropparna över kanalens kant.

TwitterShare

Djurrapport från mobilen – Berlin del 2

Berlinborna tar hand om sina lärkor. På den nedlagda flygplatsen Tempelhof, mitt i Berlin, virvlar flygdrakar fram och tillbaka i kastvindarna. Deras ägare står på rad. Men inga går ut på det stora fältet. Lärkornas fält. I alla fall inte mellan april till juli.

TwitterShare

Djurrapport från mobilen – Berlin del 1

Japp, i Berlin kan legokossor dyka upp, men det finns andra djur. Massor av djur faktiskt.

Ta bara det här att det finns två djurparker, till exempel.

En förmiddag i en storstad spenderas med fördel på ett zoo. Det tyckte i alla fall rödräven jag mötte på Berlin zoo. Intill salbeloryxerna, på väg mot strutsarna, via den lilla gångbron som går över en liten sidokanal till Spree.

Der Fuchs som den heter på tyska. Street smart som man också kan säga om djuret.

Bara i Berlin kan det finnas cirka 3 000 rävar. Vad gör de på dagarna, om de inte retar de instängda djuren på djurparken? De sover. I snår, risiga vägrenar, på bakgator. Berlin svämmar över av krypin. På nätterna tar de över gatorna. Flera kvällar har jag mött ett antal rastlösa (låter bättre än att säga att det skulle vara en räv som har samma kvällsvanor som jag) rävar på Skalitzer Straße.

Berlin zoo förresten.

Precis som resten av Berlin dryper platsen av nutidshistoria. Innan andra världskriget hade parken nästan 4 000 djur. Vid krigets slut var cirka 90 fortfarande i liv.

Bland annat flodhästen Knautschke.

Flera ska ha påhittats rännande runt i närliggande jätteparken Tiergarten.

Alla djuren fångades dock in. Alla utom räven.

TwitterShare