månadsarkiv: juni 2013

Lyfter man en sten så…

… kan man hitta en kopparödla. Eller två. Eller tre.

Kopparödlorna gillar Haga. Och det gillar jag. Fast en del beter sig märkligt. Antagligen för att förvirra alla som vill äta dem.

Blir de inte uppätna kan de leva i mer än 30 år. Alltså i mer än 30 år, boendes under en stenplatta.

TwitterShare

Pumpliv

Den mintgröna pumpen.

Alldeles utanför den norra verandadörren på Haga. Pumpen som varje vår fylls av liv. Inte i form av vatten, men väl av blåmesar.

Varje vår börjar också oron. Ska ungarna överleva det första skyfallet? När vattnet forsar ned i rören. Ibland dör de verkligen. Men vid det här laget har ändå generationer av blåmesar tagit sitt första skutt ur metallklumpen, bland allt klorofyll.

Och ibland får vi hjälpa till. När de förvirrade ungarna hoppat för långt bort från pumpen.

TwitterShare

Asläckert

Sommaren 2013. Sommaren då jag räknar fjärilar igen. Min andra säsong. Några fjärilar står på topplistan för vad jag önskar se. Makaonfjärilen, och aspfjärilen.

Blåskimrande, stor, flyktig. Snabbt rör sig aspfjärilen bland trädtopparna. Varma sommardagar kan man se hanen (var håller honan hus?) dricka vatten på fuktiga grusvägar.

Aspfjärilen attraheras av bajs och kadaver.

I boken Svenska fjärilar står det: ”Du kan locka ned dem från trädtopparna genom att lägga ut starkt illaluktande gamla ostar på marken. De dras även till as, spillning och urin, från däggdjur, gärna rovdjur. Svettiga människor och motorolja är också starka attraktionskrafter.”

Japp, aspfjärilen flyger sin egen väg. Och en av de första semesterdagarna sitter den där, i vår utegrill. Antagligen lockad av gårdagens middagsrester. Hoppas jag. Alternativen till varför den sitter där känns inte så, ska vi säga fräscht.

TwitterShare