månadsarkiv: november 2012

Into the wild: En djurkalender

Då så. Sade någon solsemester i Thailand? Inte jag i alla fall. Varför åka dit när man kan åka till, tja, Sydafrika? Och bo med lejon i tre veckor.

Den 23 december bär det av, till reservatet Makalali i landets nordöstra hörn (ett stenkast från nationalparken Kruger, lika stort som Israel) . Det blir jag och J och djuren.

Och det kräver ju såklart en nedräkning.

En djurkalender!

Med de djur jag helst vill se.  Kanske är det hottentotkrickan? Den finns. Eller kanske den svarta mamban? Den finns också. Förra året krälade ett exemplar upp ur avloppet till en av stugorna i parken.  Sådant ingår. Fast den hamnar inte i djurkalendern.

Men innan kalendern ett hedersomnämnande:

Jag lär inte få se surikaterna, tydligen. De finns bara på västkusten. Annars hade de hamnat i den sista, och bästa luckan. Jag älskar surikater. Och jag tror att de skulle älska mig.

http://youtu.be/C-W0gwCiLas

TwitterShare

Tajm för mat

Jag ljög i föregående inlägg. Det är sådant som händer.

Jag har alltså stött på djur. Levande, bevingade djur. De älskar mig. Eller de älskar maten jag levererar. Jag är en curlingmatare, på Haga.

Det är en hobby.

Talgoxe, blåmes och talltita,

Nötväcka, nötskrika, skata och koltrast.

Större hackspett, grönfink, pilfink och bofink. Och fasan.

Alla dök de upp på vinterns uppstartsfest vid fågelbordet, i äppelträdet. Och det hände den sista helgen i oktober.

TwitterShare

Äcklet

November. Inte mycket händer i djurvärlden. Eller jo, det gör det. Såklart. Djur händer hela tiden. De rör på sig. Det rör på sig i djurvärlden. Bara inte i närheten av där jag är (ej inkluderat silverfiskar och faraomyror på toastol och diskbänk).

Men, jag sprang på en död råtta. Och det kommer att bli fler av dem framöver. Levande och döda.

TwitterShare