månadsarkiv: juli 2012

Storvilt

En ekoxe. Det låter kanske inte så speciellt. Men det är det. Det är Europas största skalbagge och den är mycket, mycket sällsynt. Så står det i böckerna.

De lever i gamla ekar som feta larver i flera år. Helst i Skåne och Blekinge. Efter det flyger de i några sommarveckor, uppe bland trädtopparna.

Eller så kan de promenera på Hagas tegelpannor, en solig dag i juli.

TwitterShare

Uppoffring

Det är roligt, det här med fobier. Träffar vännen F som berättar att han skriker när han ser en orm. Eller en ödla utan ben. När det är något som ser ut som en mask.

Och jag tänker att vännen F är snäll men att det är tur att jag bor med J. J som tar upp en kopparödla när jag ber honom. För att kunna flytta på den när jag går fram med gräsklipparen.

En rolig grej med kopparödlan är att den kan bli över 50 år gammal. Ödlorna på Haga fanns där långt innan oss.

TwitterShare

Monster i vassen (eller pelargonen)

Allt handlar om perspektiv. Under och över oss är naturen obarmhärtigt grym. Monster kryper omkring. Men det märker inte vi människor för vi är för högväxta, för stora och för upptagna med att klippa gräsmattan.

Fast ibland kommer stunden då man böjer sig ned för att rensa dammkanten. I gräset väntar då dessa varelser. Alltså trollsländelarver, eller snarare de tomma skalen efter dessa. Efter att ha levt i dammen där de käkat mygglarver och grodyngel, klättrar de upp på ett grässtrå. Deras skal spricker och ut kliver en fullvuxen trollslända. Efter detta lever de en kort tid i luften.

TwitterShare

Hej fjäril

Nässlor är gott. Det tycker jag och det tycker påfågelsögat. Dess larver har invaderat nässlorna på grannhygget.

(Wikipedia)fakta om påfågelsögat: De gillar röda och blå blommor. De lär gilla Haga.

TwitterShare

Ljud på Haga (del tre): Göktytan.

Ett vanligt äppelträd. Hur många äppelträd finns det i Sverige? Spelar det någon som helst roll om jag får reda på det, eller inte? Huvudsaken är att jag har just detta exemplar. På Haga. Ett träd fullt av håligheter. I dessa har bålgetingar byggt bo och talgoxar fött upp sina ungar. I år var det göktytan som ockuperade trädet.

Göktytan.

– Det känns lite speciellt, som J sade.

En hackspett som inte hackar sina egna hål, men som älskar myror. Det är i princip det enda den äter. Vi har myror.

Vuxna göktytor är jobbiga att lyssna på. Ungarnas ljud är mer behagliga. Och eftersom jag såklart inte lyckades fota fåglarna så spelade jag in dem istället.

TwitterShare

Ljud på Haga (del två): Fåglarna vid dammen.

Sommarmorgon. I en del böcker står det att fåglar slutar att sjunga en bit in på sommaren. Gradvis tills tystnaden tar över. Fåglarna på Haga läser inte dessa böcker. Med utsikt över vår nygamla damm fortsätter de att kvittra. I alla fall gör trädgårdssångaren, lövsångaren och ringduvan det. De är några av fågelarterna som hörs här.

TwitterShare

Ljud på Haga (del ett): Skalbaggen.

Det krafsar. Människorna på Haga pratar och under tiden krafsar det. Det vore förmätet att tro att bara vi finns, och får finnas på Haga. Innanför dörrarna.

För att fatta det kort: Ibland vaknar man till ljudet av en gräsgrön guldbagge. En bagge som krafsar sig ut från tapeten. Ett ställe att vara på, tydligen, när man inte hänger i flädern, vilket den (för enkelhetens skull säger vi att det är samma individ) senare gjorde.

Fakta om den gräsgröna guldbaggen: I mer än ett år lever den som larv i murket trä. Efter det flyger den i några veckor som en grön skarabé, innan den dör.

TwitterShare

Beestorm

Tillbaka på Haga. Lugnet efter stormen, eller de bokstavliga stormarna på Stora Karlsö. Trodde jag i alla fall att det skulle bli.

Istället, ganska så omedelbart, svärmade bina. En av drottningarna tog alltså beslutet att hitta ett nytt ställe att bosätta sig. Och med följde ett antal tusen bin. Innan de helt försvinner sätter de sig en stund i trädgården, till exempel i en slånbärsbuske. Om man inte fångar in dem, kan det hända att de bosätter sig i en skorsten.

Att ta hand om dessa bin främjar alltså grannsämjan.

Å andra sidan har vi nu skördat vår första honung. Cirka 25 kilo närmare bestämt.

TwitterShare