månadsarkiv: juni 2012

Fångad av en stormvind

Detaljerna röjer stormen som svepte fram.

TwitterShare

Sambos på försök

En del bara flyttar in. Då får man försöka se till att det funkar. Nu har vi bott ihop i några dagar, korsspindeln och jag. Vi vet ännu inte om det var en bra idé.

TwitterShare

Ljud på Stora Karlsö (del fem): Sillgrisslorna.

När jag tittar på sillgrisslor undrar jag alltid vem det är som tittar mest på vem. I vilket fall är det grisslorna som låter mest av oss båda. Kanske att de låter som en blandning mellan Linus på linjen och vildvittror.

I nuläget, i början av juni, har många av dem precis fått nyfödda ungar. Forskarna meddelar att när de hoppar från klipporna (sillgrisslorna alltså, ej forskarna) om några veckor, är de ofta täckta av bajs från grannen ovanför.

TwitterShare

Ljud på Stora Karlsö (del fyra): Ejderhonorna.

Jag känner sympati för ejderhonor. Honorna som legat dag och natt på sina bon för att ruva på äggen de lagt. Och som sedan vandrar ned till vattnet med sina unga och bildar föräldrakooperativ.

Ejderhonorna som tidiga mornar kan ses utanför mitt fönster innan dagen börjar.  Det är då de pratar med varandra.

Jag vill så gärna krama dessa fåglar men det får jag inte.

TwitterShare

J, jag och Dabrowskihoppet!

Det bästa med en ö är kanske besöken. Och J har så många bra kvalitéer. Han gillar fåglar, till exempel. Och han förstår vikten av att köpa med sig god choklad.

TwitterShare

Ljud på Stora Karlsö (del tre): Fyrträdgården.

Jag står i den gamla fyrträdgården Och kan då bland annat höra lövsångare, bofink och koltrast. Fågeln som mot slutet låter som ett dataspel, alternativt som en pipleksak, är en härmsångare. Åtminstone om ni frågar mig. Frågar ni en ornitolog blir svaret säkert ett annat.

TwitterShare

Den svarta papegojan

Jag gillar tordmulen. Det är tur, eftersom det finns runt 20 000 tordmular på Stora Karlsö.

Fakta som jag berättar för besökare: Förr i tiden trodde folk (exakt när och exakt vilka får någon annan svara på) att fågeln bajsade ur ögonen. Därav den vita bajsranden på näbben. Och därav namnet tordmule, eftersom tord, eller törd, betyder smuts.

Och nej, tordmulen bajsar inte ur ögonen. Inte på Stora Karlsö i alla fall.

TwitterShare