månadsarkiv: juni 2012

Så här kan det se ut …

… när ett gäng guider och forskare på Stora Karlsö tar farväl av en kollega. Med en speciell guidehälsning. Resultatet: En slags gråtfest hos mottagaren.

TwitterShare

Så var det slut

Med tiden på Stora Karlsö alltså, den här gången. Men tiden kan ta slut med en smäll. Eller med en massa hopp. J, M och K hälsade på och fick vara med om grisslingen. Alltså när sillgrissleungarna hoppar från sina bon en sen sommarkväll.

Och ja, de hoppar alltså. Från 10-30 meters höjd, för att landa på hårda stenar. De överlever nästan alltid, tack vare sin fetma och sitt broskartade skelett.

Vi som inte är forskare springer och fångar upp ungarna.  Forskarna ringmärker dem.

När ungarna har ringmärkts släpps de ned på marken. Då tystnar de för första gången sedan födseln. De stannar upp och undrar var de är, innan de tar de sats och snubblar ned mot vattnet. Då låter det klippetiklapp om deras metallförsedda fågelben.

I vattnet väntar papporna och tillsammans simmar de sedan till södra Östersjön där de tillbringar resten av året.

Mornarna efter kan man höra pappor som fortfarande ropar efter ungarna som inte klarat fallet. Det är vid dessa tillfällen som naturen är hjärtskärande.

TwitterShare

Fylletrut

En del är hungrigare, eller kanske törstigare än andra. Eller det vet jag ju inte egentligen. Men en del har fattat att närgångenhet kan löna sig. Åtminstone om man låtsas som att man bara råkar sitta nära picknickfilten.

När besökaren vänder ryggen till är gråtruten direkt framme och norpar allt den kan komma åt.

TwitterShare

Ljud på Stora Karlsö (del sju): Näktergalen.

Midsommar. Sommar. Sommarkväll. Fortfarande sjunger småfåglarna. Men alltmer diskret. Tankar på hösten tystar redan våryran.

Men näktergalen struntar i sådant och sjunger som om inget hänt. Här intill den nya fyrtrappan på Stora Karlsö.

Och jag har inte lyckats ta en bild på näktergalen så det får bli en bild på solnedgången istället.

TwitterShare

Inte bara fågel

Den ligger där, gråsälen. Faktiskt. På den mittersta stora stenen. Taget under en fågelguidning på Stora Karlsö, i ottan. Fågelexperten och guideledaren Stellan hånade mitt objektiv inför detta kort, och det kan man kanske förstå. Men vissa kort tar man inte för att de ska bli tekniskt fulländade (eller när gör jag det förresten?).

Vissa kort tar man för att de helt enkelt kan inbegripa en säl, och det är gott nog.

TwitterShare

Ljud på Stora Karlsö (del sex): Fågelskådning.

Med Stellan Hedgren. En profil inom naturkretsar, tydligen. Han har varit inblandad i tillblivelsen av flera fågelböcker. Det är tufft. Stellan är en hygglig prick.

Under min tid på Stora Karlsö har han hållit i flera fågelguidningar.

Det är också roligt med alla dessa naturprofiler som frekventerar ön. De är som platsens fåglar, insekter och blommor. De är inte sällan sällsynta och utspridda i övriga landet, men här sitter de bakom varje buske.

TwitterShare

Barntajm

Det är roligt, det här med fiskmåsungar. Ena stunden, eller ena veckan, vakar föräldrarna över dem konstant. Den turist som kommer för nära blir anfallen och utskälld.

Den andra veckan ränner de numera något rundlagda ungarna omkring bäst de vill, vid Stora Karlsö:s båthamn. Allt går så snabbt i fiskmåsarnas värld. Under tiden jag hinner äta några glassar och gå ett par varv runt ön hinner ungarna bli tonåringar på glid.

TwitterShare