månadsarkiv: maj 2012

Klorofyll (eller fästingfoton)

Om du är på på Stora Karlsö och lägger dig på marken, då kan det hända att du hamnar på samma nivå som en massa blommor.

Det kan också hända att fästingar hittar dig.

TwitterShare

Hej då

Hej då geten, tack för allt, heter radiodokumentären jag gjorde förra året. Om djur som dör. Det var då men temat är alltid aktuellt.

Eller som man också kan uttrycka det: Det finns inte bara fåglar på Stora Karlsö. Det finns döda får också.

Nummer SE001506 02469 upplevde ett fall och sedan tog det slut. Det hände när ingen tittade på. Förutom en och annan ejder, kanske.

TwitterShare

Begränsningar

Jag tänker på min vän E.

E som verkligen ogillar uppstoppade djur. Kanske djur överhuvudtaget faktiskt, men särskilt uppstoppade sådana.

Hon kan inte vistas i samma rum som en uppstoppad fågel.

Vart ska en sådan som E ta vägen i världen? Vem ska lyssna på hennes, ska vi säga hat, eller rädsla?

Inte till Stora Karlsö i alla fall. De uppstoppade fåglarna är inte lika många som de levande här, än. De står still på sina pinnar men med tiden kan de komma att ta över ön.

Allt detta är mycket tråkigt, inte minst eftersom jag längtar efter E och vill att hon ska hälsa på.

TwitterShare

Bjorn och jag

Bjorn väntar på bättre tider. Under tiden delar han ut handdukar.

Bjorn står i en källare, någonstans på Stora Karlsö. Han är den enda av sin sort på ön. Omgiven av tusentals grisslor och tordmular.

Bjorn tittar på de som kommer på besök. Han vinner alla stirra längst-tävlingar.

Men innerst inne är han nog snäll. Han ser inte ut som en våldtäktsman, vilket kollegan K påstår.

Hans ögonfransar påminner om en kossas.

Det finns ingen anledning till varför Bjorn inte ska piffas upp. Med en skjorta. Och han är inte blyg. Underdelen får vara bar. Bjorn vill cruisa.

Tillsammans inventerar jag och Bjorn handduksförrådet. Vi känner nog sympati för varandra.

TwitterShare

Fritt fall

Sillgrisslor är, rent utsagt, skitdåliga på att flyga.

Det är bland annat därför som de gillar höga klippor. Då är det bara att kasta sig ut och luften fångar upp de små vingarna.

Men för somliga finns ingen räddning. Då är det fritt fall.

Japp, jag syftar på sillgrissleungarna. När de är en knapp månad gamla är det dags att lämna boet. Föräldrarna slutar att mata dem, samt lockar och pockar. Till slut, en vindstilla kväll i slutet av juni, händer det. De breder ut vingarna, hoppar, flaxar, och faller. Ungarna, som lurats att tro på sin flygförmåga dunsar efter kanske 30 meter ned bland grus och sten,

Då är det bra med fett.

Tack vare ungarnas isterbuk och broskliknande skelett klarar 99 procent fallet.

Men hur det går med eventuella chockskador är det ingen som vet.

TwitterShare

Ett ögonblick på jobbet

Ett leende, men egentligen är fokus på chokladkakan som ligger kvar vid sängen. Den hemliga chokladkakan som ingen annan får äta i det kollektiva boendet.

När detta skrivs har den ätits upp.

TwitterShare

Nära höjdenupplevelser

Stora Karlsö finns det inte bara sillgrisslor. Det finns sillgrissleforskare också. Det är människor som gärna hoppar ned i en koja som hänger ut över ett stup.

Jag är ingen forskare.

Men en imponerad åskådare. På sidan som vetter mot havet har de (forskarna) byggt bohyllor åt fåglarna. Genom glasväggar kan sedan forskarna se hur många ägg som kläcks, och hur många ungar som lämnar boet.

TwitterShare

Ja till delat boende!

Det kan vara synd om burhöns. Det kan det verkligen.

Allt handlar om val.

Eller nej, allt handlar om att få göra det man föredrar att göra. Sillgrisslorna, till exempel, föredrar definitivt trängsel. De kräver inte mycket.

Alltså inte mycket.

Ungefär en kvadratdecimeter krävs för ett bo. Compact living, anyone?

Sedan har de ju å andra sidan hela havet att breda ut sig på. På land är de bara ett par månader om året.

TwitterShare

På väg till…

Stora Karlsö alltså. Någonting annat. Någonting nytt. För mig i alla fall. Inte för mänskligheten. På Stora Karlsö har det funnits människor i över 9000 år.

Det är sådana fakta jag har lärt mig inför jobbet som naturguide, på kalkstensön utanför Gotland.

TwitterShare