Resa är kul. Tyvärr. Tyvärr för världen. Ur baken (eller hur det nu går till) på mitt flygplan till London sprutar det koldioxid och jag skäms en stund.
Och sedan äter vi världens, ja världens lyxigaste Afternoon tea på Park Lane Hotel och allt är kul.
Längre än så sträcker sig inte min skam. Eller det gör den. Jag skäms mycket och ofta, utan att vara bakfull ens. Men inte denna dag i London.
Inte minst är jag glad för att vi efteråt går i Hyde Park och naturen möter mig. Visserligen för att jag äter chips (nej, jag slutar inte att äta bara för att jag ätit scones en hel förmiddag) men jag inbillar mig att vi gillar varandra, djuren och jag.
Och J vill föreviga sothönsen.
