månadsarkiv: december 2011

Julsnacks

Den är över. Som vanligt. Det är precis som vanligt och julen pågår inte längre. Endast spår av den suddas sakta ut. Eller ganska snabbt.

Det senare gäller absolut pepparkakshuset som J bakat. En avbild av ett sågverk. Ett sågverk som snart ska fyllas av sessors aktiviteter. Japp, vi har köpt ett sågverk.

Fast samvaron med ett riktigt sågverk ligger delvis i framtiden. I nuläget har vi sessor åkt till staden igen men en liten stund till står ett julminne av oss kvar på Haga, i form av ett pepparkakshus, fyllt av solrosfrön. En sockerfest för fåglarna!

TwitterShare

Skolbänken

Några roliga fakta som utkristalliserar sig kvällen före fågeltentan:

1. Charles Darwin hade en dotter, Etty. När hon inte renskrev pappans anteckningar och tog bort opassande ord (vilka var det?) gick hon ut i skogen och plockade stinksvamp. De liknade penisar för mycket och var opassande, sägs det att hon tyckte.

2. Jack Miner hette mannen som var en av de första i USA som kämpade för en aktiv naturvård. Han ville också utrota alla fåglar som inte levde monogamt. Och alla rovfåglar för att de var dumma.

Och plötsligt vill jag inte alls tänka på fåglar utan på stinksvampar.

Och nu vet jag. Det är en grupp svampar som täcks av ett slemlager. Och vars särpräglade lukt lockar till sig flugor som äter as.

Av allt som finns här i livet kan man alltså födas som en slemfluga. En fluga som vill äta as men som luras att äta slem. En miss i ett livspussel jag inte vet något om.

TwitterShare

Solskenshistoria

Snart julledighet. Och alltså snart fågelmatning. Och därmed snart nya bilder på fåglar som absolut inte vill vara med på bild.
Betydligt mer samarbetsvillig var sommarens oväntade bieffekt: solrosen.
Eller solrosorna. När jag nu plockar fram kilosäckarna av frön minns jag sommarens koloni av överlevare.
Solrosorna som lyckades undgå alla näbbar och slå rot, under fågelbordet.
Den glädjedödande frågan är såklart: Hur många somrar har jag kört över dessa överlevare med gräsklipparen?

Det glädjande svaret är att de somrarna snart hamnar i minoritet. Solrosorna är Hagas nya maskros. Vi sessor kommer inom en snar framtid att gå på dass i en miljö som liknar den i filmen Signs (okej, det var majs där men ändå).
Och förresten odlade vi majs också. De nådde en höjd av tre decimeter och vajade inte så mycket i vinden. De vajade ingenting alls faktiskt.

TwitterShare