Snart rotlös

Så har vi blivit med vattensork.

Gulliga, säger en del att de är. Jag, till exempel. En karaktär i Det susar i säven är en vattensork. Vattensorken är ett så gott som folkligt djur.

Och hatat. Bodil Malmsten skriver att mullvadar är ena riktiga jävlar.

Detsamma kan sägas gälla för vattensorken, som med fördel äter rötter, av fruktträd och annat som trädgårdsälskande människor gillar. Sparris, till exempel.

Min vän L hanterar problemet genom att trycka ned mosade vinbärssnäckor i deras gångar (japp, du läste rätt). En handling gjort i desperation, säger hon. Och allt är tillåtet i kriget som sorkarna startat. Även om åtgärden kanske inte är den effektivaste, tillägger hon.

Numera har L kommit på det enda knepet som fungerar: Ett mindre vindkraftverk som orsakar vibrationer i marken. Sorkar gillar inte vibrationer.

Och frågan vi på Haga nu ställer oss är: Ska vi bygga ett vindkraftverk, köpa råttgift (ett annat tips från det stora Internet), sätta nät runt alla rötter, eller ”låta sorkarna vara. Det kanske finns värre saker att oroa sig över”, som J sade.

Och eftersom jag alltid tar vargarnas parti när de äter för mycket älgar och små lamm, får jag nu stå mitt kast. Småvargarna som äter mina lamm i form av rötter, ska få finnas. Vattensorkarna är mina mysiga grannar.

Det säger jag nu i alla fall, innan de mumsat i sig mina sparrisar.

TwitterShare

3 reaktion på “Snart rotlös

  1. Pingback: Snart rotlösa | Hagasessorna

  2. Annica Ericson

    Hade sådana små knubbiga, gulliga rackare som tog mina jordärtskockor på kolonilotten. Inte så lätt att bli av med dom, sägs det.
    Vad sägs om en stork? Dom äter väl smågnagare..
    Jag har två batteridrivna durrlådor på skaft som man ska sätta ner i jorden och skrämma bort dom med, dom kan ni få……
    .Men nån sa att maskarna också blir rädda, det är ju inte så bra.
    Låna en Jack Russel-terrier eller grannens katt. ….

    Svara
    1. stefannordberg Inläggsförfattare

      En stork! Ett tips i min anda. Jag vill absolut ha ett storkbo på mitt tak. Och visst, de äter ju gnagare. Sedan ska de ju trivas också, i ett uppdikat landskap som till stora delar ska planteras igen med energiskog.
      Det är ju inte storkarnas kopp med te, så att säga.
      Jag får kanske förlita mig på bonngrannens katter. Eller durrlådorna. Det låter spännande : )

      Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>