Rekordet och jag

- Vad är en luktgräsfjäril, frågade jag mig en sommardag.

Bara Sveriges kanske vanligaste fjäril. Också på Haga finns den överallt. Antagligen har det varit så i flera år. Det gällde bara att få upp ögonen för den, vilket jag absolut inte hade. Tills den här sommardagen alltså, då jag påbörjade min nya gärning som fjärilsinventerare åt Lunds universitet.

En ideell och godhjärtad gärning i den biologiska mångfaldens tjänst är det. Och en tävling.

Det är såklart, för det mesta, löjligt att tävla. Kanske i synnerhet när det rör sig om fjärilar. Men nu är det som det är. I alla fall sedan det gick upp för mig att jag vid ett enda tillfälle sett fler nässelfjärilar än någon annan under hela fjolårets inventeringar. Och det i min trädgård. På Haga.

I en så kallad punktbevakning avsöker jag en cirkel på 50 diameter ett antal gånger under sommaren och förhösten. Max en kvart åt gången får det bli. Och under en av dessa kvartar såg jag 35 nässelfjärilar.

Och då inventerar (flaxar hysteriskt med en håv, kamera och en plastburk) jag ändå fjärilarna med en fiskhåv, vilket gör uppgiften extra svår. Fjärilar studsar ur en fiskhåv, om man inte snabbt föser håven till marken.

Den självklara frågan, som egentligen inte får ställas, är varför inte en fjärilshåv införskaffas? Det är en fråga som inte kan besvaras på ett bra sätt.



TwitterShare

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>