månadsarkiv: augusti 2011

Skillnaden mellan mig och F

Min vän F gillar verkligen inte grodor. Grodor har ingenting att hämta på hennes lantställe. Det handlar alltså om att hennes barn får rädda grodorna på morgonen, innan hon försöker att köra över dom med gräsklipparen.

Det här skriver jag inte för att påstå att F är en unikt elak person. Själv mördar jag bromsar på löpande band. Jag söker aktivt upp dom.

Jag ska aldrig kalla mig för djurvän. Det förtjänar jag inte. Men djurintresserad är jag, till skillnad från min vän F. Större än så är inte skillnaden mellan en gräsklippare och en djurblogg.

TwitterShare

Bina anländer

20 000 nya individer har anlänt till Haga. Förhoppningsvis för att bo kvar. Förhoppningsvis flyttar de inte in i grannens skorsten. Sådant händer, men inte på Haga.

20 000 honungsbin, gula italienska honungsbin.Nästa sommar kan de vara uppemot 160 000, fördelade på två kupor.

TwitterShare

Rekordet och jag

- Vad är en luktgräsfjäril, frågade jag mig en sommardag.

Bara Sveriges kanske vanligaste fjäril. Också på Haga finns den överallt. Antagligen har det varit så i flera år. Det gällde bara att få upp ögonen för den, vilket jag absolut inte hade. Tills den här sommardagen alltså, då jag påbörjade min nya gärning som fjärilsinventerare åt Lunds universitet.

En ideell och godhjärtad gärning i den biologiska mångfaldens tjänst är det. Och en tävling.

Det är såklart, för det mesta, löjligt att tävla. Kanske i synnerhet när det rör sig om fjärilar. Men nu är det som det är. I alla fall sedan det gick upp för mig att jag vid ett enda tillfälle sett fler nässelfjärilar än någon annan under hela fjolårets inventeringar. Och det i min trädgård. På Haga.

I en så kallad punktbevakning avsöker jag en cirkel på 50 diameter ett antal gånger under sommaren och förhösten. Max en kvart åt gången får det bli. Och under en av dessa kvartar såg jag 35 nässelfjärilar.

Och då inventerar (flaxar hysteriskt med en håv, kamera och en plastburk) jag ändå fjärilarna med en fiskhåv, vilket gör uppgiften extra svår. Fjärilar studsar ur en fiskhåv, om man inte snabbt föser håven till marken.

Den självklara frågan, som egentligen inte får ställas, är varför inte en fjärilshåv införskaffas? Det är en fråga som inte kan besvaras på ett bra sätt.



TwitterShare

Ekorrn satt i, eken

Fågelungarna på Haga har blivit utflugna tonåringar. Det är med andra ord lätt att tro att holkarna nu står tomma.

Det gör dom alldeles säkert också. I alla fall till viss del (vad som än händer finns tvestjärtarna på plats. De kommer att finnas kvar efter att människan, som art, drunknat i plastdrivor och metallhögar. Tvestjärtarna kommer att ta över världen).

En ekorre har också setts kika in i flera av holkarna. Kanske vill den ha ägg. Kanske letar den en kommande vinterboning. Kanske tycker den om att titta in i håligheter.

Kanske att den kommer att sluta som den här ekorren.

TwitterShare

Befjädrad Narcissos

En arg fasantupp gal inte. Han väser. En arg fasantupp låter som om han förlorat rösten men fortsätter att prata. Jag kan med säkerhet slå fast detta eftersom ”vår” fasantupp hatar sig själv.

Eller han hatar reflektionen av sig själv. Han upptäckte sin spegelbild på en av våra spegeltäckta utemöbler, såg en rival och gick till attack. Det gjorde den andra fasanen också.  I flera dagar pågick striden.

K säger att hönsfåglar nog inte har så stora hjärnor. Sedan täckte hon för speglarna med ett tyg. Ett vackert, grönt, somrigt tyg.

Som om det skulle spela någon roll. Fasanen cirkulerar fortfarande runt möbeln. Kanske är det av saknad över rivalen/vännen/kärleken som försvann? Och i så fall: Har fasaner ett flerdagarsminne? Och hur dum är man då i djurvärlden?

TwitterShare