månadsarkiv: september 2010

Hej nya granne

Tagelmaskar är små, smala djur som kläcks i dammar. De har varken mun eller anus.

När de fötts simmar de till ett akvatiskt värddjur och borrar sig in i dennes kropp. Där äter den lite, eller rätt mycket faktiskt på innandömet (utan mun alltså, på något sätt. En del säger att den inte äter alls) för att sedan borra sig ut och simma in till närmaste strand, för att kapsla in sig i en vattenväxt, som måste torrläggas så att ett landlevande djur, till exempel en gräshoppa, kan hoppa förbi och känna att den här växten vill jag äta. Och sedan gör den det och får snart en himla lång mask i sig som äter upp den, men långsamt så att den ska kunna hoppa till en annan damm och antagligen dö. En del källor säger att masken driver insekten till att dra sig till vattnet när tiden är mogen.

Hur går det till?

När insekten nått vattnet borrar masken sig ut. Sedan bör det, för maskens skull, regna kraftigt så att den kan spolas ner i dammen. För att kunna lägga nya ägg. Och sedan dör den. Då har den virat sin kropp runt äggen så att barnen ska kunna få ett bra första skrovmål.

Allt detta enligt Vad jag finner i sjö och å, och framförallt Annie Dillards Pilgrim at Tinker Creek, en fantastisk källa till värdefull kunskap när vi tittar ner i vår nygamla, uppgraderade damm.

Allt liv. Alla nya grannar vi fått. Ett universum med djur som äter varandra.

TwitterShare