månadsarkiv: maj 2010

De dyker upp titt som tätt

Kräl- och groddjuren alltså. Våra grannar.

Som den här skogsödlan. Utan svans. Vilket är helt normalt för en skogsödla som blivit skrämd. När ödlan flyr ligger svansen kvar som en snopen souvenir för vem det än må vara som blivit för närgången. Vilket alltså inte är någon sessa.

Den här ödlan låg under en av såbäddarna. Den bidade sin tid. Kanske på att svansen skulle växa ut igen. Vilket den gör.

Vi gick till hygget på andra sidan skogsvägen för att släppa ned ödlan. Då dök denna salamander upp, precis på platsen vi valt. Så liten att den antagligen passade perfekt i ödlans mun. Vi hann rädda den.

Salamandern (vilket för svensk del innebär den större eller mindre vattenödlan) simmar annars med grodorna i vår damm. Fast bara under parningstiden. Sedan kravlar de sig upp på land och myser under våta stenar och stockar.

Kräl- och groddjuren dyker gärna upp när vi klipper gräset. Det är synd och skam att säga men vi skördar offer. Fast den här paddan klarade sig precis.

Liksom den här. Just denna padda växte upp och blev en stamgäst på nordverandan 2009. Den kom i skymningen och kravlade sig upp för trappstegen. Sedan satt den och tittade ut över sitt rike. Varje kväll.

Undrar om den har dött nu? Vi får se.

Utsläpp av grodyngel. Albert och Mattias hjälpte till. Notera också bilarnas parkering på gräsmattan. Sådant händer inte längre.

TwitterShare

Mmm

Det står att man inte ska ta upp jordärtskockor på våren när de fått nya skott och rötter. Det gjorde jag ändå.

Återstår nu att äta upp dem. Det står ingenstans att man bör undvika att äta för sent upptagna jordärtskockor. Och skulle jag se en sådan text så spelar det ingen roll. De ska ner.

TwitterShare

Tillskott

En nykomling! Vi älskar den. Bina älskar den. Så pass mycket att vi inte ens hann sätta ned tibasten i jorden innan de var framme för att suga nektar, förförda av den söta doften som väl närmast kan beskrivas som, overklig.

Ett råd och ett varningens ord dock: gör inte som bina. Smaka alltså inte på busken, hur ljuvligt den än må dofta. Ett axplock av biverkningarna vid förtäring: brännande smärta i munnen och i halsen. Blåsor, salivavsöndring, kräkning, magsmärtor och diarré.

En av syskonplantorna på Ormestorp, med berusad Citronfjäril.

TwitterShare

Skunk

Det finns mycket att prata om. Men någonstans måste man börja fokusera på någonting viktigt. Till exempel på fenomenet pet skunks. Alltså det faktum att folk har skunkar hemma. Obekräftade källor säger att åtminstone 20 stater i USA tillåter skunkar i hemmet. Det har jag och J pratat om.

Går det? Ja, en enligt denna film går det utmärkt.

Fast den egentliga frågan är, inte varför, utan hur?

Körtlarna tas bort, antar jag.

Funderingarna fick snabbt en fortsättning. Har man väl fått upp ögonen så syns skunkarna mer. Gwyneth Paltrow hyrde till exempel in en pet-skunk till sin dotters födelsedagkalas. Skunken är luktfri.
Så, nu vet jag det. Nu kan jag, och J, gå vidare.

TwitterShare