En fågel

Jag vill alltid vara social lite senare tycks det. Jag möter två hyggliga skolkamrater från ettan till nian. Vi har lekt ihop.
De går där och tittar på mig och jag tittar inte på dom. Jag tittar på min ipod och den har aldrig varit så spännande. Det är en meter mellan oss. Det är genant, och sedan är ögonblicket förbi.
Jag mår lite dåligt.
Strax efter ser jag min första vilda steglits, mitt i Rålambshovsparken och blir glad igen. Det är skönt att vara lättroad när man är lättrubbad, ur sin balans.

TwitterShare

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>