Slunghuset

Att slunga honung tar plats. Och det är kladdigt.

I alla instruktioner står det att man ska ha ett riktigt slungrum. Ett isolerat och gärna väl tilltaget sådant. Det har inte vi.

J och slungan.

Vi står i ett av våra kök. Vilket inte känns så optimalt, alls faktiskt. Men, om man låter tiden gå så dyker också slungrum upp. Faktiskt.

I vårt fall i form av en gammal vagn som en närboende skogsbonde haft vid ett grusvägsarbete.

Tung som fan samt överjävligt smutsig. Och dessutom med ett tillhörande fågelbo (övergivet men väldigt välgjort).

Vi har inte hunnit städa vagnen än. Men vi ska, och till nästa säsong är det här vi kommer att befinna oss någon gång i slutet av augusti.

TwitterShare
Publicerat i Djur, Haga | Lämna en kommentar

Regnbågshonung

Pam och Lafayette dog i våras (och året innan dess Sookie och Tara). Alltså inte karaktärerna i True blood (thank god, det hade varit förskräckligt), utan våra bisamhällen. De bajsade ihjäl sig, som vår biguru P sade (han sade inte riktigt så men andemeningen kan mycket väl ha varit denna).

Vi sörjde, eldade upp resterna, och skaffade två nya samhällen. Och vi döpte dem till: Arlene och Jason! Såklart.

Jag och Arlene.

Vi är glada att få ha bin, tänkte vi när de anlände i juni. Små, små samhällen var de då. Vi räknade inte med någon honung alls, faktiskt.

Men bina hade stora ambitioner. Och den gynnsamma sommaren tillät insekterna att förverkliga dessa.

Så. Efter att ha fått sätta på nya lådor på vardera samhälle typ varannan vecka, var det dags att skörda.

Och det gjorde vi.

Ramarna buktade ut av all honung. Arlene och Jason har blivit sommarens söta guldgruvor på Haga. Den totala skörden hittills hamnar på cirka 55 kilo. Och då är vi inte klara än.

Regnbågshonung.

TwitterShare
Publicerat i Djur, Haga | Lämna en kommentar

Nya grannar

Människor väljer djur. Husdjur att gosa med eller äta. Och så kan det vara tvärtom. Som på Haga. Varför hänga hemma hos bonden hela tiden, när grannens frestande gräsmatta är så spännande?

Så, sommarens roligaste djurhändelse är utan tvekan hönornas intåg på Haga. Oftast en, ibland två. De tar sig en lov. Äter resterna från fågelmaten under äppelträdet, tittar på den som sitter på dass, och går hem igen. Vad hem nu är för en höna som verkar vilja flytta.

TwitterShare
Publicerat i Djur, Haga | 2 kommentar

Invasion

Vädret alltså. Det är alltid väder. Det pågår, så att säga. Regn, sol, snö, hagel, stiltje. Formeringar på himlen och väta i rabatterna.

Och vad som än händer tycks den enda konstanten vara denna: ohyran gynnas av den. Speciellt sommaren 2014. Blad som försvinner. Eller bladverk som försvinner. Löss och larver. Hungriga munnar överallt.

– Det är lussommar. Det har jag läst i tidningen, säger M.

Är det en tröst att allas grönsaker och bär försvinner, tänker jag?

Och naturen är ändå fin, fortsätter jag att tänka, som ett mantra. För larverna är jag ohyra, som hela tiden plockar bort dem från klorofyllkalaset.

Kaläten krusbärsbuske.

TwitterShare
Publicerat i Djur, Haga | Lämna en kommentar

Morgonmöte

Det finns stunder då man kan förvänta sig ett djurmöte. Och så finns det stunder som bara ska passera. Mellanpassager. Som när man går ut för att kissa på morgonen. Mitt på gräsmattan med halvslutna ögon, med tankarna på frukostflingorna.

Och det är då som en huggorm kan bestämma sig för att bete sig som en huggorm inte brukar bete sig. Alltså att i fullt dagsljus lämna det skyddande buskaget och ringla rakt mot den där stora klampande varelsen.

Resultatet: ett litet näpet skrik från min sida när jag är på väg att trampa på kräldjuret. Och en mycket rädd orm som sent omsider inser att det alltid, alltid är bättre att leva i skymundan.

TwitterShare
Publicerat i Djur, Haga, youtube | Lämna en kommentar

Gravsten

Det är sommar och naturen svämmar över av liv. Och det som svämmar över ska dö.

– Fåglar får ofta många ungar för att åtminstone några ska överleva, som de säger i P2-fågeln.

Så också på Haga. M sms:ar om en sädesärleunge.

– Den är skadad, kanske av en katt. Hur får vi den att överleva, frågar hon.

– Det kommer den inte, svarar jag, för det gör de aldrig.

Det gjorde i alla fall inte de skadade fågelungarna som togs emot på Lill-Skansen när jag jobbade där.

M och de andra närvarande Hagasessorna försöker ändå, men den sprätter till en sista gång på köksgolvet medan M tar ett bad.

Fast ett kort liv kan ändå få ett storslaget avslut.

Vi begraver den under vår valkyriestaty. På en bädd av vallmo och teveronika.

TwitterShare
Publicerat i Djur, Haga | Lämna en kommentar

Bakhåll

Ormen i paradiset som det ju heter. Eller krabbspindlarna. På flera av våra prästkragar lurar de på sina byten.

Och de är minst lika vackra som blommorna de sitter på. Och de heter tydligen krabbspindlar för att de kan gå i sidled, som krabbor.

TwitterShare
Publicerat i Djur, Haga | Lämna en kommentar

Love is in the air

Det gäller att ta tillvara på tiden. Den utmätta. Efter några år som larv och puppa i jorden kryper den gräsgröna guldbaggen fram för att njuta vuxenliv, i några veckor.

Så vad gör man då för att njuta lite extra? Har sex i pioner såklart.

Plötsligt ser vi dem där i Hagas rabatter. Som gröna, ihopsatta skarabéer i naturens egna himmelssängar.

TwitterShare
Publicerat i Djur | Lämna en kommentar

Kvällsmöte

– Vad är det där? Är det… grävlingar? Eller hundar, frågar J i skymningen.

Jag hinner tänka bäver och rådjur. Det är något VILT! Det är… rävungar!

Tre stycken och sötare än spunnet socker. På vift när föräldrarna är på jakt.

Vi är i Värmland. I Selma Lagerlöfs dalgångar, ett stenkast från Sunne och på väg hem efter att ha sett Nils Holgerson på Västanå teater.

En fabulös uppsättning där första akten dock har en skurk: räven. Den sluga som vill äta upp Akka och Nils och alla andra hon kan komma åt.

De här, riktiga, ungarna kommer fram som för att säga att det bara var på låtsas. Vi är inte onda, eller goda. Vi är rävar och det är bra så.

Och vi gillar varningsblinkers. De är liksom lite, roliga.

Till slut vevar vi ned rutan och pratar lite för att skrämma ungarna från vägen. Motvilligt försvinner de i de höga nässelsnåren.

TwitterShare
Publicerat i Djur | Lämna en kommentar

Hej då, kopparödlan

Livet går inte att stoppa den här tiden på året. Klorofyllet svämmar över, hormonerna bubblar, parningsljuden ekar över dalen.

Och då måste jag klippa gräset. Eller, det finns aldrig några måsten, som en gammal vän sade. Vi kan alltid, alltid välja. Alltså väljer jag att klippa gräset den här tiden på året. Och resten av sommaren.

Det är som att dammsuga, fast utomhus. Med samma känsla av ordning efteråt. En liten bit av kontroll över livet. Men kontrollen släcker också liv. Oftast i form av kopparödlor. Och det är så sorgligt. De något vårsega reptilerna som inte hinner undan trots att jag försöker vara försiktig och långsam.

En tröst är att de alltid finns en drös med överlevare. Överlevare som frodas i våra lövhögar och under våra odlingslådor. Kopparödlorna älskar (jodå) Haga.

TwitterShare
Publicerat i Djur, Haga | Lämna en kommentar