Natur på SL-kortet: Bergshamra

Jag smyger runt huset som var min barndoms paradis.
Där innanför, som jag minns det: Rader av solblekta, malangripna och dammiga djur. En del av dem fastfrusna i sina dödliga språng, medan andra står och liksom, väntar.
Djurens matta plastögon ser ingenting. Avslöjar ingenting. Hur dog djuren, och när?
Just de frågorna är mina vuxenfrågor. När jag var barn levde fortfarande de uppstoppade djuren på Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm. De rytande storkatterna. De obegripligt färgglada paradisfåglarna från Nya Guinea. Den tvåhövdade kalven.

IMG_3296Barndomens paradis. Eller House of horror, beroende på vem du frågar.

Uppstoppad bäverBävern som sett bättre dagar.

Djuren hade bara tillfälligt stannat upp i sina rörelser. Trögheten och tydligheten hjälpte mig att försvinna bland de ändlösa raderna av glasmontrar som utgjorde djurens hem. Tystnaden stängde igen världen där utanför och golvets solkatter förvandlades till djungelmönster.
Kort sagt – de uppstoppade djuren på Naturhistoriska riksmuseet var roligare än de levande släktingarna utanför dörrarna.
Men så finns det andra som verkligen fruktade det här huset. Som fortfarande gör det. Det är därför som jag tassar utanför museet den här gången, trots att nästan alla uppstoppade djur från min barndom idag har förpassats till byggnadens avstängda källarlokaler (dagens besökare ska istället få ta del av mer interaktiva upplevelser).
I det här avsnittet av Natur på SL-kortet träffar jag Eva Strengbohm som har fobi mot just uppstoppade djur.

Jokkmokksdjur2
Nä, uppstoppade djur finns ju inte bara i Stockholm. Här är ett gäng från Jokkmokks marknad.

En utmaning när omvärlden envisas med att sätta upp orrar eller hjorthuvuden på butiks- eller kontorsväggar. När omformade, uppstoppade djur utvecklats till en egen konstform.
Och där kollegerna på hennes arbetsplats, Dramaten, har en tendens att plocka fram både det ena och andra som rekvisita till olika teateruppsättningar.

riksteaterhare”Gullig” rekvisitahare från, inte Dramaten, men väl Riksteatern.

TwitterShare

Natur på SL-kortet: Stadshagen

För några år sedan fanns det tusentals kaniner i Stockholm. Numera är de betydligt färre. Kanske att det bara rör sig om cirka 500 exemplar, enligt Stockholms stad.
En kombination av jakt och sjukdomar visar det sig, när jag i detta avsnitt gräver mig ned i kaninernas värld.

IMG_2459Japp, en gullig liten stadskanin. Foto: Stefan Nordberg.

IMG_5666

Jag visste det inte då men jag praktiserade konsten att dra in hakan bakom adamsäpplet.

Jag och Hanna Sundelin, mångårig boende i Stadshagen, ger oss ut på kaninsafari i just Stadshagen som länge varit något av ett kaninparadis.
Frågan är vad vi hittar i den ljumma sommarskymningen, förutom kanyler, använda kondomer och flåsande motionärer?

IMG_5668IMG_5672Japp. Att leta kaniner är ofta att leta efter uppstickande öron. Till slut är allt vi ser öron. Men envishet kan ibland löna sig i den stadsnära naturen.

TwitterShare

Natur på SL-kortet: Zinkensdamm

Alltså, nu händer det.
Djuren och naturen i Stockholm ska undersökas. Liksom människorna i den. Det finns en sådan mångfald av arter och öden. Okända äventyr och skygga varelser. Alldagliga djur och platser med helt nya sidor.

notvackaNötväcka. Foto: Stefan Nordberg.

talgoxe
Talgoxe. Foto: Stefan Nordberg.

Eller så finns det inga nya sidor. En duva är en duva är en duva.
Det gör ingenting. Jag vill titta närmare ändå.

Alltså. Natur på SL-kortet heter min nya pod. Konkret ska jag besöka Stockholms alla tunnelbanestationer: Jag ska kolla in något naturrelaterat som finns på gångavstånd från varje station.
Och eftersom det finns hundra stationer betyder det hundra avsnitt.
Hybris, någon? Vatten över huvudet kanske?
Kanske. Vi får se. Jag gör detta på fritiden så det kommer inte gå undan. Förhoppningen är att kunna sända ett avsnitt varannan vecka.

tofsmes2

Tofsmes. Foto: Stefan Nordberg.

Det är många avsnitt men jag kommer ändå få välja bort. Varje station innehåller mer natur och spännande historier än vad jag någonsin kan täcka. Vad jag väljer att titta närmare på avgörs av mitt eget intresse, eller begränsade kunskaper om platsen.

sidensvansar

Sidensvansar. Foto: Stefan Nordberg.

Och nu!
Nu kommer här det första avsnittet. Stationen är Zinkensdamm, mitt på Södermalm.
Här ligger Tantolunden. Parken som härbärgerat allt från Pridefestivaler till vilsna berguvar. Och högst upp i den kuperade lunden, bortom kolonilotterna, bredvid en hundrastgård och gömt bakom några slånbärssnår, ligger Söders fågelbar.

Det är en bar med en svårslagbar mångfald. Talgoxar, blåmesar, domherrar och stenknäckar är bara några av alla arter som regelbundet kommer hit för att äta.

fagelmat1Söders fågelbar. Foto: Stefan Nordberg.

I det första avsnittet pratar jag alltså fågelmatning, med ornitologen Mats Gothnier från Stockholm Betong, på plats när Söders fågelbar invigs för säsongen.

– En av de charmiga sakerna med matningen är om det ska dyka upp spännande arter, säger Mats men lägger till att alla arter är fascinerande.

soders fagelbarEntusiastiska fågelmatare inviger Söders fågelbar. Foto: Stefan Nordberg.

På Söders fågelbar har ornitologerna noterat minst 25 arter.
Själv har jag fått ihop 26 arter vid mitt fritidshus fågelbord i Östergötland (om man lägger ihop de senaste tio åren): Talgoxe, blåmes, entita, svartmes, nötväcka, trädkrypare, större hackspett, grönfink, pilfink, domherre, stenknäck, sidensvans, fasan, gråsiska, grönsiska, bergfink, bofink, steglits, gulsparv, koltrast, björktrast, sparvhök, skata, nötskrika, rödhake och tofsmes.

Hur många arter har du lockat?

entitaEntita (eller är det en talltita?). Foto: Stefan Nordberg.

blames3Blåmes. Foto: Stefan Nordberg.

TwitterShare

Haga by night

Vårruset tar inte slut när solen går ned.
Snarare accelererar kapplöpningen. Mot sommaren, mot konkurrenter. Mot tiden och det egna åldrandet.
Hagas damm kväker. Av paddor, vanliga grodor, samt större och mindre vattensalamandrar.

Och bakom hönshuset lufsar grävlingen. Blind och döv eller fullständigt likgiltig inför min
närvaro.

TwitterShare

Kräldjuren vaknar

SnokenSnoken

Med värmen vaknar kräldjuren. Också på Haga. Små, gulliga, fruktade (inte på Haga dock), välkomna, hungriga och solälskande.

Skolgsödlan1

skogsödlan3Skogsödlan2Skogsödlan

kopparödlanKopparödlan…

huggormen… och huggormen.

TwitterShare

Omstart på Haga

Vitsipporna

Våren på Haga.
Tiden på året då blommor slår ut mellan dina andetag. Och dör medan du kokar
snabbmakaronerna.
Allt händer nu.

Det är tiden på året då buskarna surrar och spritter. Bekanta fjäderdräkter som vickar och hoppar och flyger. Vårfåglarna har svårt att kontrollera sina hormoner. Blåmesen som åter flyttar in i den gamla vattenpumpen. Pilfinkarna som invaderar fågelbordet och kvittrar så att du förflyttas till ett café i Paris.
Och fasanen som trumpetar varje morgon. Utanför fönstret.
Fasanenfasanen1fasanen2KoltrastenOch den alltid lika överspända koltrasten.

TwitterShare