Morgonmöte

Det finns stunder då man kan förvänta sig ett djurmöte. Och så finns det stunder som bara ska passera. Mellanpassager. Som när man går ut för att kissa på morgonen. Mitt på gräsmattan med halvslutna ögon, med tankarna på frukostflingorna.

Och det är då som en huggorm kan bestämma sig för att bete sig som en huggorm inte brukar bete sig. Alltså att i fullt dagsljus lämna det skyddande buskaget och ringla rakt mot den där stora klampande varelsen.

Resultatet: ett litet näpet skrik från min sida när jag är på väg att trampa på kräldjuret. Och en mycket rädd orm som sent omsider inser att det alltid, alltid är bättre att leva i skymundan.

TwitterShare
Publicerat i Djur, Haga, youtube | Lämna en kommentar

Gravsten

Det är sommar och naturen svämmar över av liv. Och det som svämmar över ska dö.

– Fåglar får ofta många ungar för att åtminstone några ska överleva, som de säger i P2-fågeln.

Så också på Haga. M sms:ar om en sädesärleunge.

– Den är skadad, kanske av en katt. Hur får vi den att överleva, frågar hon.

– Det kommer den inte, svarar jag, för det gör de aldrig.

Det gjorde i alla fall inte de skadade fågelungarna som togs emot på Lill-Skansen när jag jobbade där.

M och de andra närvarande Hagasessorna försöker ändå, men den sprätter till en sista gång på köksgolvet medan M tar ett bad.

Fast ett kort liv kan ändå få ett storslaget avslut.

Vi begraver den under vår valkyriestaty. På en bädd av vallmo och teveronika.

TwitterShare
Publicerat i Djur, Haga | Lämna en kommentar

Bakhåll

Ormen i paradiset som det ju heter. Eller krabbspindlarna. På flera av våra prästkragar lurar de på sina byten.

Och de är minst lika vackra som blommorna de sitter på. Och de heter tydligen krabbspindlar för att de kan gå i sidled, som krabbor.

TwitterShare
Publicerat i Djur, Haga | Lämna en kommentar

Love is in the air

Det gäller att ta tillvara på tiden. Den utmätta. Efter några år som larv och puppa i jorden kryper den gräsgröna guldbaggen fram för att njuta vuxenliv, i några veckor.

Så vad gör man då för att njuta lite extra? Har sex i pioner såklart.

Plötsligt ser vi dem där i Hagas rabatter. Som gröna, ihopsatta skarabéer i naturens egna himmelssängar.

TwitterShare
Publicerat i Djur | Lämna en kommentar

Kvällsmöte

– Vad är det där? Är det… grävlingar? Eller hundar, frågar J i skymningen.

Jag hinner tänka bäver och rådjur. Det är något VILT! Det är… rävungar!

Tre stycken och sötare än spunnet socker. På vift när föräldrarna är på jakt.

Vi är i Värmland. I Selma Lagerlöfs dalgångar, ett stenkast från Sunne och på väg hem efter att ha sett Nils Holgerson på Västanå teater.

En fabulös uppsättning där första akten dock har en skurk: räven. Den sluga som vill äta upp Akka och Nils och alla andra hon kan komma åt.

De här, riktiga, ungarna kommer fram som för att säga att det bara var på låtsas. Vi är inte onda, eller goda. Vi är rävar och det är bra så.

Och vi gillar varningsblinkers. De är liksom lite, roliga.

Till slut vevar vi ned rutan och pratar lite för att skrämma ungarna från vägen. Motvilligt försvinner de i de höga nässelsnåren.

TwitterShare
Publicerat i Djur | Lämna en kommentar

Hej då, kopparödlan

Livet går inte att stoppa den här tiden på året. Klorofyllet svämmar över, hormonerna bubblar, parningsljuden ekar över dalen.

Och då måste jag klippa gräset. Eller, det finns aldrig några måsten, som en gammal vän sade. Vi kan alltid, alltid välja. Alltså väljer jag att klippa gräset den här tiden på året. Och resten av sommaren.

Det är som att dammsuga, fast utomhus. Med samma känsla av ordning efteråt. En liten bit av kontroll över livet. Men kontrollen släcker också liv. Oftast i form av kopparödlor. Och det är så sorgligt. De något vårsega reptilerna som inte hinner undan trots att jag försöker vara försiktig och långsam.

En tröst är att de alltid finns en drös med överlevare. Överlevare som frodas i våra lövhögar och under våra odlingslådor. Kopparödlorna älskar (jodå) Haga.

TwitterShare
Publicerat i Djur, Haga | Lämna en kommentar

Utflykt i nördland

Att våga vara nördig. Kanske kan det leda till någonting?

Foto: Joakim Rindå.

Jag tänker såhär: det leder oftast till umgänge med andra nördar. Nördar med samma intressen. Ta bara det här att jag och J en solig  söndag åker till Angarnsjöängens naturreservat. En liten vassbevuxen sjö i Vallentuna kommun.

Vid vattenkanten kör en bonde förbi med sin traktor. Några hästar betar limegrönt vårgräs. Och en skog med tubkikare breder ut sig.

En utpost av tubkikarskogen.

Japp. Här är det nördtätt. Ornitologer. Folk med gröna kläder, starka nackmuskler och fokuserade blickar tittar upp i skyn, eller in i vassen.

J hade ingen aning om vad som väntade på andra sidan kullen.

– En skedand, skriker någon och tubkikarna vrids åt ett håll.

Några andra förklarar för de som vill höra: ”Det var faktiskt fler skrattmåsar här förr.” ”Grågässen är ju väldigt sena i år.”

Att vara nörd innebär ofta att man vet saker, oavsett om man verkligen vet det eller inte. Manliga nördar vet också alltid mest.

En person bredvid mig förklarar sin kärlek till gulärlorna han just sett för första gången.

– Jag vill gärna ha en i en bur, säger han på skämt men menar allvar.

Han som säger det är inte riktigt nördig. Inte än. En ornitolog älskar vilda fåglar mest. Helst ovanliga sådana. Kajorna som flyger runt omkring oss hamnar i skuggan när fiskgjusen flyger förbi.

Lunchen, en ostmacka, intas i en björkdunge. Mellan tuggorna kretsar samtalet kring buskskvättor. Såklart.

Vi äter och vi tittar på skrattmåsarna. Och på grågässen vars huvuden och halsar liknar periskop när de tittar upp över det höga gräset. Vi reser oss och vandrar tillbaka över den spångbelagda våtängen. Det är vackert och det är gott att våga vara nörd.

Gulärla. Foto Joakim Rindå.

TwitterShare
Publicerat i Djur | 3 kommentar

Fågelgrönska

– Kan vi inte låta fåglarna plantera sin egen rabatt, sade M en dag när vi gick förbi det gamla äppelträdet med upphängd fågelmat.

Ja, varför inte? Ett slags kretslopp där vi låter fåglarna äta sin fågelmat, och samtidigt plantera en rabatt. En rabatt av solrosor som växer upp och genererar nya frön.

Briljant, if I may say so myself.

Så, vi placerade en odlingslåda under fågelmatarträdet. En låda för enbart nedfallna frön. Här spirar det nu små, små skott som ska bli stora, stora blommor. Såvida de inte blir uppätna eller nedtrampade av alla fåglar som landar i lådan regelbundet: domherrar, stenknäckar, skator, pilfinkar, grönfinkar, grönsiskor, talgoxar, blåmesar och hackspettar. Alla trampar de runt på den lilla ytan. Ett frökalas utan dess like varje dag.

Själv hoppas jag att den lilla plätten kan få växa på alla bredder. Jag ser framför mig ett fält av solrosor, lika stort och svårgenomträngligt som majsfälten i Signs.

TwitterShare
Publicerat i Djur, Haga | 2 kommentar

Skillnaden mellan en hjort och ett får

– En miljö utan stora, vilda djur kan jag vara utan, säger jag ibland med en dramatisk min.

Jag vill inte bo i en vacker miljö där får, eller kossor är de enda djur man kan se på en åker. Det är därför jag gillar mer att bo på Haga än på Gotland, till exempel.

Så vad är det då jag desperat försöker att filma bortom J:s rygg, utan att lyckas, överhuvudtaget (kanske är det min mest misslyckade mobilfilm någonsin).

Några svarta prickar på en åker. Dovhjortar.

– Sveriges impalaantiloper, säger J och känner sig nöjd med den träffsäkra jämförelsen.

Impalamöte från resa i Sydafrika.

Och han har rätt. De är ungefär i samma storlek och lever i flock, med skillnaden att de slappar på åkern bredvid vårt hus och inte i Sydafrika.

De göder nya generationer av fästingar. De äter upp lökar och värdefulla skott. Men framförallt: de får Hagas lilla dalgång att kännas mer spännande och exotisk. Och det är det som är skillnaden mellan ett tamfår och en hjort.

Dovhjortsmöte vid Haga. Foto: Joakim Rindå.

TwitterShare
Publicerat i Djur, Haga | Lämna en kommentar

Romance och lite fågelskådning

Kackig film från kursen om Sveriges djur och växter som jag och J går på. Vid det här tillfället är vi på en fågelexkursion.

Kackig film, som sagt, men med roliga detaljer.

Som det här att några gräsänder följer med oss på promenaden. Och att kursledaren försöker ignorera dem medan han pekar på smådoppingar, rörhönor och andra blåblodiga fåglar vid Lappkärret.

Men änderna bryr sig inte. De vet vilka som är de egentliga stjärnorna på turen.

Notera också det förmodade kärleksparet på picknick i solnedgången. Som hamnar precis framför alla kikare.

TwitterShare
Publicerat i Djur, youtube | 2 kommentar